Jag kommer gåendes längs Vasagatan, lite sur över att behöva gå ändå från Valand till Vasaplatsen där jag skulle fika med Emma från Melodifestivalen. Eller vi skulle egentligen fika en bit upp (eller ner?) på Vasagatans Espresso House. Men jag fick alltså gå, för det kom inga spårvagnar vid Valand. Jag undrade lite förbryllat var alla spårvagnar höll hus och snart skulle jag bli varse..
För när jag kommer förbi Vasaplatsen ser det ut såhär:
7-8 spårvagnar står i rad och ser ut att vänta på någon form av signal, eller så har de bara lagt av fungera på samma gång (vilket händer ganska ofta, för er information). Men att 8 spårvagnar gör det samtidigt tillhör ändå ovanligheterna så jag blev nyfiken. Jag fortsätter att gå och träffar Emma utanför caféet. Och vi växlar mellan att bry oss om vad vi säger till varandra och att bry oss om hur det går för spårvagnarna.
Det kommer en man i för stor neogrön väst och skriker åt spårvagnsförarna att "vi måste backa 10 meter så att växeln blir fri" och de klättrar in i sina vagnar för att backa.
Det är inte världens enklaste projekt att backa en spårvagn. Det är inte världens enklaste projekt att göra NÅNTING med en spårvagn förresten, men backa är tydligen extra knepigt.
Jag och Emma fikar och tittar på spektaklet. Hela tiden får vi dessutom direktrapporter från en alkoholiserad och högljudd herre som känner sig tvingad att skälla ut Västtrafiks tekniker och spårvagnschaufförerna och ibland får någon oskyldig förbipasserande sig en omgång också. Han viftar ibland med en tom ölflaska och undrar vad "i helvete de håller på med?" och "hur inkompetenta de är på spårvägen egentligen?" Folk fnissar lite försiktigt på uteserveringarna och tittar vidare på det komiska fyllot och personalen som gör sitt bästa för att backa spårvagnar och hålla diverse kommentatorer på avstånd.
En aning stressade måste de ha blivit hur som helst. För tydligen är det en av de äldre spårvagnarna som, likt en tjurig cirkuselefant, helt sonika VÄGRAR backa. Och de kliar sig i huvudet för att fundera ut en lösning för så här kan vi ju inte ha det resten av helgen. Fyllot gastar på, men har nog tröttnat lite för han sätter sig till slut på en bänk och hämtar andan. Han skriker lite goda råd åt spårvagnsteknikerna, då och då, men håller mest tyst.
Nu har de kommit på att de kan använda den NYA spårvagnen att putta den gamla vagnen bakåt och således kopplar de samman de båda vagnarna (med en ålderskillnad på cirka 45 år) och ska börja putta. Då börjar det pipa om den nya vagnen som, gudskelov, har någon form av säkerhetssystem och då vägrar också den nya vagnen backa. Fyllot sitter och suckar med armarna i kors, hans tomma glasflaska har under tiden åkt all världens väg längs trottoarkanten.
Till slut är det någon som funderat ut hur man backar en gammal spårvagn och nu kliver det upp en man i den gamla spårvagnen och just då slänger jag en blick på fyllot samtidigt som det hörs något som MÅSTE vara en explosion. Fyllot hoppar två meter upp i luften från bänken och alla på uteserveringen tystnar. Men det är det inte någon explosion. Det är nötterna från Västtrafik som har GLÖMT att koppla loss vagnarna innan de börjar backa en av dem och resultatet kan ni se här.
Det är viss skillnad på äldre och moderna spårvagnar. De gamla må vara byggda i urskogsträ och öststatspansar men de har en ganska stark acceleration och de nya är byggda i Lego, vilket självklart gör dem klenare än klenast. Den gamla vagnen rycker helt enkelt loss en stor bit av den nya vagnens kaross eller vad heter.
Då inträffar det mest komiska som har hänt mig på väldigt länge. Fyllot har rusat fram, argare än någonsin och utbrister på klockren göteborgsdialekt "ÄR NI HELT DUMMA I HUVUDET ELLERRR ? *konstpaus* VEEEEEEET NI INTE VAD EN SÅN HÄR KOSTAR??!?"
Då dör uteserveringarna av skratt och det flyger smulor av 80-kronors-panini längs hela gatan.
1 kommentar:
hilarious
Skicka en kommentar