torsdag 30 april 2009
Jag hittade ett perfekt ställe bland kli
onsdag 29 april 2009
tisdag 28 april 2009
Det regnade på Järntorget i kväll..
Klicka på bilderna för större versioner..
(ja, den är pålagd i efterhand... ;-)
(ja, den är pålagd i efterhand... ;-)
lördag 25 april 2009
Bjällerklang, cykelslang, Vasagatan fram..
Idag var det tjofaderittan och rajtantajtan hos gamla goa Göteborgs Spårvägar.
Jag kommer gåendes längs Vasagatan, lite sur över att behöva gå ändå från Valand till Vasaplatsen där jag skulle fika med Emma från Melodifestivalen. Eller vi skulle egentligen fika en bit upp (eller ner?) på Vasagatans Espresso House. Men jag fick alltså gå, för det kom inga spårvagnar vid Valand. Jag undrade lite förbryllat var alla spårvagnar höll hus och snart skulle jag bli varse..
För när jag kommer förbi Vasaplatsen ser det ut såhär:
Då inträffar det mest komiska som har hänt mig på väldigt länge. Fyllot har rusat fram, argare än någonsin och utbrister på klockren göteborgsdialekt "ÄR NI HELT DUMMA I HUVUDET ELLERRR ? *konstpaus* VEEEEEEET NI INTE VAD EN SÅN HÄR KOSTAR??!?"
Då dör uteserveringarna av skratt och det flyger smulor av 80-kronors-panini längs hela gatan.
Jag kommer gåendes längs Vasagatan, lite sur över att behöva gå ändå från Valand till Vasaplatsen där jag skulle fika med Emma från Melodifestivalen. Eller vi skulle egentligen fika en bit upp (eller ner?) på Vasagatans Espresso House. Men jag fick alltså gå, för det kom inga spårvagnar vid Valand. Jag undrade lite förbryllat var alla spårvagnar höll hus och snart skulle jag bli varse..
För när jag kommer förbi Vasaplatsen ser det ut såhär:
7-8 spårvagnar står i rad och ser ut att vänta på någon form av signal, eller så har de bara lagt av fungera på samma gång (vilket händer ganska ofta, för er information). Men att 8 spårvagnar gör det samtidigt tillhör ändå ovanligheterna så jag blev nyfiken. Jag fortsätter att gå och träffar Emma utanför caféet. Och vi växlar mellan att bry oss om vad vi säger till varandra och att bry oss om hur det går för spårvagnarna.
Det kommer en man i för stor neogrön väst och skriker åt spårvagnsförarna att "vi måste backa 10 meter så att växeln blir fri" och de klättrar in i sina vagnar för att backa.
Det är inte världens enklaste projekt att backa en spårvagn. Det är inte världens enklaste projekt att göra NÅNTING med en spårvagn förresten, men backa är tydligen extra knepigt.
Jag och Emma fikar och tittar på spektaklet. Hela tiden får vi dessutom direktrapporter från en alkoholiserad och högljudd herre som känner sig tvingad att skälla ut Västtrafiks tekniker och spårvagnschaufförerna och ibland får någon oskyldig förbipasserande sig en omgång också. Han viftar ibland med en tom ölflaska och undrar vad "i helvete de håller på med?" och "hur inkompetenta de är på spårvägen egentligen?" Folk fnissar lite försiktigt på uteserveringarna och tittar vidare på det komiska fyllot och personalen som gör sitt bästa för att backa spårvagnar och hålla diverse kommentatorer på avstånd.
En aning stressade måste de ha blivit hur som helst. För tydligen är det en av de äldre spårvagnarna som, likt en tjurig cirkuselefant, helt sonika VÄGRAR backa. Och de kliar sig i huvudet för att fundera ut en lösning för så här kan vi ju inte ha det resten av helgen. Fyllot gastar på, men har nog tröttnat lite för han sätter sig till slut på en bänk och hämtar andan. Han skriker lite goda råd åt spårvagnsteknikerna, då och då, men håller mest tyst.
Nu har de kommit på att de kan använda den NYA spårvagnen att putta den gamla vagnen bakåt och således kopplar de samman de båda vagnarna (med en ålderskillnad på cirka 45 år) och ska börja putta. Då börjar det pipa om den nya vagnen som, gudskelov, har någon form av säkerhetssystem och då vägrar också den nya vagnen backa. Fyllot sitter och suckar med armarna i kors, hans tomma glasflaska har under tiden åkt all världens väg längs trottoarkanten.
Till slut är det någon som funderat ut hur man backar en gammal spårvagn och nu kliver det upp en man i den gamla spårvagnen och just då slänger jag en blick på fyllot samtidigt som det hörs något som MÅSTE vara en explosion. Fyllot hoppar två meter upp i luften från bänken och alla på uteserveringen tystnar. Men det är det inte någon explosion. Det är nötterna från Västtrafik som har GLÖMT att koppla loss vagnarna innan de börjar backa en av dem och resultatet kan ni se här.
Det är viss skillnad på äldre och moderna spårvagnar. De gamla må vara byggda i urskogsträ och öststatspansar men de har en ganska stark acceleration och de nya är byggda i Lego, vilket självklart gör dem klenare än klenast. Den gamla vagnen rycker helt enkelt loss en stor bit av den nya vagnens kaross eller vad heter.
Då inträffar det mest komiska som har hänt mig på väldigt länge. Fyllot har rusat fram, argare än någonsin och utbrister på klockren göteborgsdialekt "ÄR NI HELT DUMMA I HUVUDET ELLERRR ? *konstpaus* VEEEEEEET NI INTE VAD EN SÅN HÄR KOSTAR??!?"
Då dör uteserveringarna av skratt och det flyger smulor av 80-kronors-panini längs hela gatan.
....tuff tuff.. Nu åker jag museéjärnväg
Hur kom jag in på det sidospåret förresten? Nu står jag på station Marklandsgatan och undrar vad fan Västtrafik håller på med. Skyltarna visar avgångstider som är helt uppåt väggarna. Enligt tidtabellen kommer min vagn (8an) om 1 minut, skylten säger 11.. Jag hoppas att tidtabellen får rätt! Over and out..
Photoshop
Jag hade lite tid över i går kväll, så jag bjöd in mina alla olika personligheter på fest..
torsdag 23 april 2009
Jaha. Så kan det gå när man är för ivrig
onsdag 22 april 2009
Jävla fittdag
Eller kuk kanske. Jag fick en tillrättavisning av Stina på Göteborgsposten en gång, hon gillade inte att jag skrev "fitt" med en negativ mening. Så jag säger kuk också, för att utjämna lite.
Idag har i alla fall varit en jävla skitdag. Jag har ju varit ledig och inte behövt gå upp tidigt för att åka till jobbet, men ändå tvungen att gå upp tidigt eftersom jag skulle tvätta klockan 7. Det var dumt, för jag var så himla trött när jag vaknade, strax efter klockan 7.
Men jag slängde ihop lite tvätt och letade upp tvättmedel, som av någon anledning stod på sin plats i städskåpet för en gångs skull.
När jag kommer tillbaka till lägenheten så är jag fortfarande trött och vädret lockade inte direkt till frukost på något café, så jag vispade ihop lite bananer och branflakes och mjölk i en skål och satt och tittade på Nyhetsmorgon en knapp timme. Sen ut i tvättstugan igen, hängde upp trasorna och fyllde en torktumlare och gav blanka fan i miljön.
Sen var jag faktiskt en duktig kille och torkade av tvättmaskinerna och sköljde ur tvättmedelsfacken, eftersom de var fulla med gammalt tvättmedel och sköljmedel. Sånt där är nog ganksa sällsynt, att en ung singelkille står och gör MER än vad som förväntas av honom i ett gemensamt utrymme sådär.
Sen var det två timmars sömn som gällde och jävlar i lådan vad jag sov gott, men vaknade tio i 11 och var återigen sådär komiskt trött. Jag fick liv i mig själv efter några minuter och tömde tvättmaskinerna.
Sen visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på, med min lediga dag, så jag satte mig, som på gammal slentrian på en spårvagn in till stan. Jag skulle kolla in lite smådatorer, ni vet netbooks eller vad de nu heter. Minilaptop? Hur som helst, så glömde jag det, eftersom jag ägnade min tid åt att ägna mig åt relativt meningslösa telefonsamtal med olika människor , och jag åkte hem med insikten att jag inte fått något vettigt gjort över huvud taget.
Och sen kom bomben.
Jävlar också, vad sur jag blev.
Jag har ju suttit och sett fram emot att få lön för den här månaden och dessutom mina betalda semesterdagar nu på fredag. Då slår det mig att jag jobbar på timmar den här månaden och de (SVT) vet ju inte hur jag har jobbat förrän jag lämnar in min tidsrapport den sista april. Med andra ord kan jag kyssa lönen farväl den 25:e. Jag får några tusen för mina sparade semesterdagar, men de räcker ju inte så långt. Ljusglimten i det svarta hålet här, är att jag betalade in två hyror förra månaden, så jag slipper att betala in det i alla fall. Men både mobiltelefonräkningen och Skatteverket lär äta upp den stora delen av mina pengar som jag får ut den 25:e. Sen lär A-kassan börja tjura eftersom jag kommer att få betalt av SVT i maj istället.
Lovely. Jag kan knappt bärga mig!
Så jag mulnade till lite innan och det hjälpte förvisso att täa lite pasta till lunch, och sen somnade jag i soffan i en timme, framför Simpsons och vaknade, återigen svimfärdig.
Jag förstår inte vad det har varit för jävla dag idag, igår var ju så toppen!
Nåja. Imorgon ska jag jobba igen, då kanske allting känns bättre.
Har ni inget roligare för er och vill göra en medmänniska glad; sätt in några miljoner till mig på mitt bankgiro: 5595-8599
(helt seriöst faktiskt!)
Nu ska Jonas titta sig omkring och se om jag inte skulle kunna ta och sälja något på Blocket.se för att få in lite extra cash. Cash is king!
Katching, Tingeling!
Idag har i alla fall varit en jävla skitdag. Jag har ju varit ledig och inte behövt gå upp tidigt för att åka till jobbet, men ändå tvungen att gå upp tidigt eftersom jag skulle tvätta klockan 7. Det var dumt, för jag var så himla trött när jag vaknade, strax efter klockan 7.
Men jag slängde ihop lite tvätt och letade upp tvättmedel, som av någon anledning stod på sin plats i städskåpet för en gångs skull.
När jag kommer tillbaka till lägenheten så är jag fortfarande trött och vädret lockade inte direkt till frukost på något café, så jag vispade ihop lite bananer och branflakes och mjölk i en skål och satt och tittade på Nyhetsmorgon en knapp timme. Sen ut i tvättstugan igen, hängde upp trasorna och fyllde en torktumlare och gav blanka fan i miljön.
Sen var jag faktiskt en duktig kille och torkade av tvättmaskinerna och sköljde ur tvättmedelsfacken, eftersom de var fulla med gammalt tvättmedel och sköljmedel. Sånt där är nog ganksa sällsynt, att en ung singelkille står och gör MER än vad som förväntas av honom i ett gemensamt utrymme sådär.
Sen var det två timmars sömn som gällde och jävlar i lådan vad jag sov gott, men vaknade tio i 11 och var återigen sådär komiskt trött. Jag fick liv i mig själv efter några minuter och tömde tvättmaskinerna.
Sen visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på, med min lediga dag, så jag satte mig, som på gammal slentrian på en spårvagn in till stan. Jag skulle kolla in lite smådatorer, ni vet netbooks eller vad de nu heter. Minilaptop? Hur som helst, så glömde jag det, eftersom jag ägnade min tid åt att ägna mig åt relativt meningslösa telefonsamtal med olika människor , och jag åkte hem med insikten att jag inte fått något vettigt gjort över huvud taget.
Och sen kom bomben.
Jävlar också, vad sur jag blev.
Jag har ju suttit och sett fram emot att få lön för den här månaden och dessutom mina betalda semesterdagar nu på fredag. Då slår det mig att jag jobbar på timmar den här månaden och de (SVT) vet ju inte hur jag har jobbat förrän jag lämnar in min tidsrapport den sista april. Med andra ord kan jag kyssa lönen farväl den 25:e. Jag får några tusen för mina sparade semesterdagar, men de räcker ju inte så långt. Ljusglimten i det svarta hålet här, är att jag betalade in två hyror förra månaden, så jag slipper att betala in det i alla fall. Men både mobiltelefonräkningen och Skatteverket lär äta upp den stora delen av mina pengar som jag får ut den 25:e. Sen lär A-kassan börja tjura eftersom jag kommer att få betalt av SVT i maj istället.
Lovely. Jag kan knappt bärga mig!
Så jag mulnade till lite innan och det hjälpte förvisso att täa lite pasta till lunch, och sen somnade jag i soffan i en timme, framför Simpsons och vaknade, återigen svimfärdig.
Jag förstår inte vad det har varit för jävla dag idag, igår var ju så toppen!
Nåja. Imorgon ska jag jobba igen, då kanske allting känns bättre.
Har ni inget roligare för er och vill göra en medmänniska glad; sätt in några miljoner till mig på mitt bankgiro: 5595-8599
(helt seriöst faktiskt!)
Nu ska Jonas titta sig omkring och se om jag inte skulle kunna ta och sälja något på Blocket.se för att få in lite extra cash. Cash is king!
Katching, Tingeling!
Ett par tankar innan jag somnar
Okej, jag har just gått och lagt mig, men jag måste ändå skriva ner en konstig grej jag kom på när jag läste Rocky på toan
(ja ja, men jag är väl vuxen och gör som jag vill i min egen lägenhet..?).
Jo, jag kom på att det händer ganska ofta att jag tittar på ett TV-program som jag har sett tidigare, eller som nyss, läser i en bok för miljonte gången, och då VET jag att det kommer ett kul skämt, eller en rolig punchline och då garvar jag inte förrän jag sett eller hört skämtet.
Ett fenomen som jag kan störa mig på när jag är på bio är när någon av (alla) ungjävlarna garvar högt åt skämtet när det står i textremsan, 4-5 sekunder innan Jim Carrey, eller vem det nu är, ens har öppnat munnen.
Jag tänkte på en annan grej när jag satt där i godan ro.
Ni vet, precis som jag, att vi alla måste sänka ner oss till en toalettstädares nivå, med jämna mellanrum. Att städa toaletten är inte någons favorithobby, skulle jag tro, men det måste göras, helst innan alkisarna och uteliggarna knackar på för att klaga över lukten från din lägenhet.
Jag tänkte bara berätta hur jag brukar göra; jag tar loss locket och sen ger jag hela toalettstolen en omgång med duschhandtaget.
Lätt som en plätt, och lite Ajax i kröken och spola rent sen är det klart! Det finns ingen poäng i att ägna allt för stor uppmärksamhet på en så tråkig syssla.
Att ligga och gno eller att bära ner hela stolen genom byn till bäcken och skrubba med såpa hela dagen. Nej, jag är en effektiv man, ser ni!
Och nu ska jag äntligen sova. God natt!
(ja ja, men jag är väl vuxen och gör som jag vill i min egen lägenhet..?).
Jo, jag kom på att det händer ganska ofta att jag tittar på ett TV-program som jag har sett tidigare, eller som nyss, läser i en bok för miljonte gången, och då VET jag att det kommer ett kul skämt, eller en rolig punchline och då garvar jag inte förrän jag sett eller hört skämtet.
Ett fenomen som jag kan störa mig på när jag är på bio är när någon av (alla) ungjävlarna garvar högt åt skämtet när det står i textremsan, 4-5 sekunder innan Jim Carrey, eller vem det nu är, ens har öppnat munnen.
Jag tänkte på en annan grej när jag satt där i godan ro.
Ni vet, precis som jag, att vi alla måste sänka ner oss till en toalettstädares nivå, med jämna mellanrum. Att städa toaletten är inte någons favorithobby, skulle jag tro, men det måste göras, helst innan alkisarna och uteliggarna knackar på för att klaga över lukten från din lägenhet.
Jag tänkte bara berätta hur jag brukar göra; jag tar loss locket och sen ger jag hela toalettstolen en omgång med duschhandtaget.
Lätt som en plätt, och lite Ajax i kröken och spola rent sen är det klart! Det finns ingen poäng i att ägna allt för stor uppmärksamhet på en så tråkig syssla.
Att ligga och gno eller att bära ner hela stolen genom byn till bäcken och skrubba med såpa hela dagen. Nej, jag är en effektiv man, ser ni!
Och nu ska jag äntligen sova. God natt!
tisdag 21 april 2009
Jag vet, bilden är på högkant...
Men ser han inte ut att ha sådana där skämtglasögon med lösnäsa och mustasch, den gode Bengt-Erik Larsson på travsidorna i Expressen? Hoppas ni inte får nackspärr nu, men min mobiltelefon levererade bilden i det här skicket och ja, då får vi finna oss i det helt enkelt.
Klockan börjar nu närma sig tjugo över elva på aftonen och jag har egentligen sovmorgon imorgon, men har fixat en tvätttid så jag ska upp och väcka tuppen klockan 7, som vanligt. Hehe.
Och förresten, jag tänkte ösa lite beröm över min nya favorit-mataffär: WILLYS på Mölndalsvägen (spårvagn 4, hållplats Varbergsgatan). Riktigt bra och fräsch butik, otroligt trevlig och hjälpsam personal, som till och med har tid att skämta lite med en, låga priser som vanlgit på Willys och det nästan bästa, jag köpte en lott och vann 75 kronor där tidigare idag. Vad kan jag säga, åk dit och handla! :-D
Hörs!
Pippifåglar på spårvagnen? Eller kanske
måndag 20 april 2009
Här inne ligger alltså Sahlgrenska Unive
söndag 19 april 2009
En seg söndag
Jag kom till slut hem idag, läs söndag, hur trött som helst, runt 9-tiden. Hasade mig uppför min halva trappa med skorna oknutna och jackan släpandes i golvet. Öppnade dörren med tårar nerför kinderna. Slängde mig i sängen och dog i några timmar, med en filt upphängd i fönstret och tyckte mig drömma om att barnfamiljerna på gården utanför mumlade något om "knarkarkvart".
Sen "vaknade" jag och lagade lite mat, om ni nu vill veta. Det blev toast hur som helst.
Sen gick jag och fikade med William på Kardemumma, som jag inte ens visste fanns. Caféet alltså. Sen åkte jag och tittade på en lägenhet på Friggagatan, som var fin, men lite för dyr för mig, tyvärr. Det var ett sketstort vardagsrum med öppen spis i mitten. Mumma!
Strax därpå blev jag inbjuden till potatisgratäng och fläskfilé hos Christoffer, och som den freeloadern jag har blivit så tackade jag ja. Men jag lovar att han ska få tillbaka det, i form av lasagne inom kort!
Vi tittade lite på Filip och Fredriks nya show, från New York, och jag kan fan inget annat än att gilla dem. Deras nervösa svammel med Marilyn Manson, deras sjuka inslag, deras ständiga skrikande istället för pratande, och att någon av dem (jag blandar alltid ihop dem) avslöjade att den andre brukar onanera när de har fått en affär eller en programidé i hamn. Och den andre, Fredrik tror jag, bara blev helt stum. Hahahaha!
Och så var ju Kurtan Olsson tillbaka med blädderblocket. Klassiskt!
Blickar ut från en bil på E6an..
Så otroligt trötter. Jag är på väg hem från 10 timmar utav filmande av nattorientering i skogen utanför Perstorp. Nu väntar 3 timmar av bilfärd tillbaka till Göteborg och jag är som sagt så trött att det är komiskt.
Jag kommer ha jetlag vid Falkenberg.
Men jag ska försöka hålla mig vaken till ikväll, hur i helvete det nu ska gå till, så jag inte vänder dygnet allt för mycket. Skåningarna är ganska duktiga på att bygga vägar, men det betyder inte per automatik att alla bilförare därmed kör mjukt och följsamt, men allt som håller mig vaken är välkommet.
Enough said, nu ska jag läsa lite.
lördag 18 april 2009
Lördag 12:14
Okej, nu har Jonas vaknat och stigit upp. Jag har, medvetet, sovit längre idag, eftersom jag ska jobba sent inatt. Vi ska ner till Skåne och samhället Perstorp där det ska filmas nattorientering och det låter kanske jättekul, men personligen hade jag nog hellre dragit runt på olika caféer och pubar med goda vänner i kväll.
Men men, vad gör man inte för pengar liksom?
Här ser ni, för övrigt, vad jag har pysslat med i veckan. Kablar, kablar och åter kablar. De ska dras ur sina apparater och buntas ihop, knytas eller viras upp. Det är inte jättestimulerande, rent konstnärligt, men så är ju inte TV-jobbet alltid så glamouröst och kreativt, som en del felaktigt tror ibland. Som inatt, jag ska stå i skogen och vänta på pannlampor klockan 20 till 06 imorgon bitti. Våga inte ens säga ordet Blair Witch till mig.....
torsdag 16 april 2009
Nära skuter ingen hare
Den här mannen är 28 år gammal. Han har ett eget företag och ett förstahands hyreskontrakt. Han har en treårig gymnasial mediautbildning. Han har 8 års erfarenhet som TV-fotograf. Han har över 600 vänner på Facebook. Han äger en snabb dator och en 3G-kompatibel mobiltelefon. Han har ett B-körkort och får backa med släp i bland annat Malmö. Han får ta ett smslån, handla på IKEA, åka spårvagn, gifta sig i vissa kyrkor, spola tillbaka VHS-kasseter och ringa Fröken ur.
MEN!
Han får inte under några som helst omständigheter* lämna blod.
Anledningen är att han i sitt liv har haft sex med en annan man och då är det förbjudet enligt lag att lämna blod till sjukhus och blodcentraler. Det spelar ingen roll om det så är kungen som ligger där, eller en större katastrof och man efterlyser blodgivare på radion. Han får ändå inte lämna blod.
*Det finns ett litet hopp dock. Om han inte utsätter sig för ett "risktillfälle" på sex månader, så får han lov att lämna blod.
Well. Ärligt talat, så duger inte det för mig. Det ska vara allt eller inget. Jag tänker inte leva i celibat i väntan på någon katastrof där man behöver mitt blod. Sorry.
Men om det sker någon stor olycka och man efterlyser blodgivare, så ska jag glatt ringa upp och fråga om de kan vänta i sex månader med sina akuta operationer, så kan de få lite blod av mig.. Jag lovar!
onsdag 15 april 2009
tisdag 14 april 2009
Jag läser i Smetro, att det har varit kr
måndag 13 april 2009
Jag kryssar mellan välta soptunnor och glaskross.
Jag står inne på redaktionen till mitt gamla jobb och jag har precis utfört ett arbete åt dem, filmat och redigerat ett inslag där Falkenbergs Volleybollklubb vinner SM-guld. Det var roligt att göra det jobbet. Att återigen få köra TV4's VW Passat i 143 kilometer i timmen uppför E6an till Falkenberg. Det var länge sedan jag körde bil så fort, och det var lite slirigt på sina ställen. Men det hade nog en del att göra med att vinterdäcken var kvar på bilen. Och i CD-spelaren fanns en skiva med julmusik. Det låg också ett lager med damm på instrumentbrädan som jag aldrig har sett förrut. Men bilen var pigg och allting satt liksom i ryggmärgen; hur jag ställde in sätet och fartkontrollen och sånt där.
Jag står, hur som helst, inne på redaktionen och har precis klippt färdigt ett 1. 29 minuter långt inslag om volleybollmatchen. Det var länge sedan jag redigerade nyheter eller sport. Men allting satt där, fintrimmandet för att få in den där speciella bilden som jag tog på lagkaptenen som håller i SM-pokalen mot en bakgrund av luft som är full av champagne som hans lagkamrater sprutar runt. Jag kunde mina kortkommandon och allt det där. Jag fick ringa min gamla kollega Patrik och få en snabblektion i hur man tankar in från P2-korten, eftersom jag var van vid att vi körde med videoband. Det var ju ett par år sedan som sagt.
Jag står, i alla fall, där inne på redaktionen till TV4 Nyheterna Halland på Köpmansgatan 41 i Halmstad. Och jag har precis upptäckt att jag har växlat ihop tågtiderna, mitt tåg går om en kvart från Halmstad och det är sista tåget för kvällen. Imorgon är det jobb på SVT som gäller igen. Lite smått anfådd ringer jag upp TAXI Halmstad och förklarar att "jag ringer för TV-sporten och behöver en snabb taxi på ögonblicket till Köpmansgatan 41". Kvinnan i växeln låter sig inte imponeras utan säger att "den kommer så fort den kan" vilket jag tvivlade på. Jag tvingas lämna allting vind för våg och släcker i alla fall i taket och larmar på. Jag ställer mig ute på Lilla Torg som ligger precis utanför. Taxin kommer efter 2 minuter som känns som tre eftermiddagar. Jag försöker förklara för taxichauffören att "det är bråttom" eftersom jag ska med ett tåg som går om 8 minuter. Jag vet hur det kan vara ibland, att man kör extra långsamt och omvägar för att få mer pengar av kunden så jag säger "ska vi säga en hundring jämt om du gasar på lite"?
Han säger bara "det ska nog gå bra". Och kör in på Karl den XI's väg. Sex minuter senare står jag på centralen med hundra kronor mindre på kontot och ett taxikvitto att skicka till TV4.
Fyra minuter senare sitter jag på Öresundståget.
10 minuter senare kommer en konduktör och ler vänligt när jag visar upp biljetten. Jag har satt mig bredvid en kille som av allt att dömma är en utbytesstudent från Sydkorea eller Japan. Han sitter med pannan på bordet och jackan över huvudet och sover oroligt. Mitt emot mig, snett över sätena, sitter ett par. En kille och en tjej. Han har jeans och skinnjacka, som jag ungefär. Fast lite längre antagligen. Hon har håret i en hästsvans och en tröja med något amerikanskt college-tryck och gråa mjukbyxor. De är lite nonchalanta mot varandra. Hon lyssnar på musik och tittar ut i mörkret genom fönstret. Han läser i sin bok. Han är snygg och det är hon också, kanske 24-25 år gamla och den första förälskelsen har säkert lagt sig.
Jag funderar lite för mig själv. Klockan är halv elva på kvällen, det är det sista tåget. Vart ska alla människorna sen, när vi är framme vid slutstation Göteborg? Koreanen ska med största sannoliket komma innanför sin dörr i studentboendet och ta av sig så lite som möjligt för att så fort som möjligt lägga sig i sin säng och sova. Paret kommer att vara kyligt gulliga mot varandra, kanske han försöker ge henne en puss när hon krånglar med linserna i badrummet. Kanske hon avvisar honom. Kanske ångrar hon sig när de har gått och lagt sig och lägger armarna runt honom, men då har han redan somnat. Eller låtsas att han sover. Kanske de båda somnar med ånger?Tåget är fullsatt med människor som med stor sannolikhet är på väg hem. Jag är på väg hem. Och jag lyssnar på Lars Winnerbäck när Kungsbackas bussterminal skyndar förbi. Vi har för bråttom. Tåget stannar inte på små orter, jag känner mig lite viktig som inte har tid med små orter. Små saker. Stora människor har inte tid med små saker?
Lars sjunger
Du säger "Det har varit rätt så tomt här, det är verkligen skönt att se dig"
Du säger "Jag kan bära väskan, ge den till mig"
Och du betalar taxin och jag kan bara hänga med.
Och jag tittar ut i mörkret och drar nåt skämt. Om hur det är.
Och jag lyssnar. Han sjunger om att komma hem på natten. Han möter sin älskling på stationen. Hon kan bära väskan, säger "ge den till mig". De åker taxi hem till sig och han drar något skämt. Och jag tänker för mig själv och blir lite avundsjuk på det där. Hur folk har en plan, att de ska åka hem till sin partner. Och de ska somna ihop eller laga mat, vem som nu gör det så här dags, eller knulla, eller titta på Smala Sussie på dvd. Själv har jag ingen som helst plan, kommer jag på medan tåget dundrar vidare. Jag tänker att jag måste slappna av. Jag behöver inte bry mig ännu, jag är inte i Göteborg ännu.
Runt omkring tåget är det mörkt överallt och jag tittar ut i mörkret och funderar vidare. Jag har en liten stund kvar för mig själv, tillsammans med alla andra människor. Vi sitter i samma båt, eller tåg i alla fall, och är jämlikar. Om en kvart hoppar vi av på stationen och skingras åt alla håll och jag är den enda som inte har någon att komma hem till. Jag klickar på mp3spelaren och försöker hitta något som är en smula mer uppåt än Lars Winnerbäck. Jag hittar KENT's "Ensammast i Sverige" och klickar skyndsamt vidare.
Det kommer en gammal goding. Korn's "Freak on a leash". Kanske inte så uppåt, men i alla fall distraherande. Tåget dånar förbi några hus och jag skingrar tankarna med hjälp av hårdrocken i lurarna. Det går inte. Jag blir deprimerad av att sitta och tänka för mig själv, att jag är ensam och inte har "någon" att komma hem till. Någon som möter mig på stationen. Eller som möter mig vid spårvagnen hemma. Eller som möter mig i dörren. Eller som vaknar när jag kliver in i svorummet och lägger mig, ens.
Mina vänner har alla stadgat sig numera. Sebbe har sin Peter. Daniel sin Ameli. Christofer sin Jenny. Petter sin Denice. Marc är i och för sig singel. Jens har sin Caroline. Jonas är förvisso också singel, eller? Dennis har sin Anna. Stefan har SIN Anna. Fredrik och Helene har till och med barn. Martin är förresten singel.
Ja okej då, alla har inte stadgat sig då, men det är det jag ser runt omkring mig. Jag är som en knarkare som letar fixar, en fjortis som letar ciggarettfimpar eller en andrahandslägenhetskille som letar flyttlådor. Jag LETAR efter par och jag hittar dem. Jag hittar BARA dem. Jag vill inte se dem, det är det som är problemet. Jag unnar dem ingen som helst lycka, jag är totalt självisk och egoistisk. JAG ska inte vara ensam. Och jag ska dessutom ha den bäste där ute. Den motherfucking snyggaste, sexigaste och charmigaste snubben ska bli min. Så är det. Och jag ger mig inte förrän jag har hittat honom heller.
Jag lugnar mig lite. Tåget kränger lite åt ena hållet. Några som sover, vaknar. Jag andas ut av den där utladdningen. Det där ständiga jagandet efter mr Right är nog det som är problemet. Jag kommer att hitta någon och när jag gör det så får jag vara nöjd med honom. Skavanker och andra fel får jag tolerera, för Gud vet, jag är inte heller perfekt.
Jag tar en paus igen, tillsammans med mina medresenärer. Jag håller undan problemet. Så länge vi sitter här i tystnaden på tåget, med mörker åt alla håll, så är jag inte ensam. Vi har alla ett gemensamt mål och vi är inte framme ännu, jag är en del av en grupp. Jag njuter av mörkret och av kämpa tillsammans med dem här människorna mot samma mål. Plötslig står det Ikea utanför och en pendeltågstation svischar förbi. Fler och fler hus, närmare och tätare. Plötsligt är vi i en stad. Det plingar till i högtalaren.
"Då är vi strax framme i Göteborg, som är SLUTSTATION! Alla par, ni åker hem tillsammans, eller så ses ni där hemma och ligger och gosar och tittar på Smala Sussie och somnar tillsammans. Alla SINGLAR, åk hem och sitt framför Facebook, MSN, QX, Match.com och känn er misslyckade och ensama, tack för att ni har åkt med SJ och God natt!"
Min verklighet kommer, som en sandstorm in över en stad, sköljandes tillbaka och jag tar ett djupt andetag och tar på mig jackan. Tar upp väskan och går mot dörren.
Tåget stannar vid stationen och jag kliver av. Där står dem jävlarna. Och väntar på sina tjejer och sina killar. De kramas och pussas och det åker väskor och kassar åt alla håll när kroppar omfamnas. Vänner tar varandras händer. Nya vänner presenteras för gamla vänner. Tårar rinner nerför kinder. Dem ler och skrattar och kramas lite till. Jag försvinner in mellan Pressbyrån och Espresso House.
Jag kryssar mellan välta soptunnor och glaskross, fotboll på Gamla Ullevi igen, jag går ut på Drottningtorget och väntar på min spårvagn.
Jag känner igen miljön från där vi spelade in bilder till Andra Avenyn. Mina bilder.
Bilder som en miljon TV-tittare har sett.
Tänk om jag kunde ha skrivit i bilden: "charmig snubbe i Majorna vill träffa någon annan charmig kille som jag kan ta en öl med, hålla om i soffan, skratta med, resa med, gråta med och somna med, ring mig!"
Men det kan jag ju inte göra.
Så jag gör det här i stället...
söndag 12 april 2009
lördag 11 april 2009
Jag kommer ihåg en gång när jag var lite
Jag kommer ihåg en gång när jag var liten och fick blodpudding till middag. De sa att det skulle smaka gott och att jag skulle gilla det, men då ljög dem tyvärr. Jag förstår inte varför det finns som ett alternativ, att äta blodpudding. Eller varför det HETER blodpudding? Det har väl med blodet och puddingen att göra, antar jag. Men jag hajar inte varför man inte kunde ha valt ett bättre namn. Det är som att kalla varmkorv för bajskanal-färs, eller julskinka för julröv.
Idag har jag varit på två olika fikor. Först träffade jag Christoffer inne på Rockhouse där det var CD-rea. Jag hittade två skivor som jag ville ha, men kunde inte bestäma mig för vilken, så det blev ingen. Sen åt vi glass i solen och gick ända till Vasaplatsen. Sen åkte jag hem med treans spårvagn och funderade en stund om jag inte bara skulle sitta kvar på vagnen, men jag kom på att jag var svimfärdig så jag klev av hemma. Då ringer Phoenix och vill fika/prata. Så vi tar en långpromenad genom centrala byn. Jag köper en Cola på Hemköp som jag sitter och smyger med på Café whatever i Vasastan.
Imorgon ska jag ner till Halmstad och 'fira' påsk med mina trasiga vänner och familj. Det ska faktiskt bli kul. Sen ska jag göra ett roligt jobb för TV-whatever på måndag och ta sista tåget hem till Göteborg på kvällen där. Det blir en ganska fullmatad helg med andra ord. Frågan är bara vad jag ska göra på självaste påskafton, eftersom mamma ska iväg och vännerna har, lite halvsnyggt, deklarerat att de har planer just då. Vi får se. Vi får se. Nu orkar jag inte mobilblogga mer, so this is goodnight!
Idag har jag varit på två olika fikor. Först träffade jag Christoffer inne på Rockhouse där det var CD-rea. Jag hittade två skivor som jag ville ha, men kunde inte bestäma mig för vilken, så det blev ingen. Sen åt vi glass i solen och gick ända till Vasaplatsen. Sen åkte jag hem med treans spårvagn och funderade en stund om jag inte bara skulle sitta kvar på vagnen, men jag kom på att jag var svimfärdig så jag klev av hemma. Då ringer Phoenix och vill fika/prata. Så vi tar en långpromenad genom centrala byn. Jag köper en Cola på Hemköp som jag sitter och smyger med på Café whatever i Vasastan.
Imorgon ska jag ner till Halmstad och 'fira' påsk med mina trasiga vänner och familj. Det ska faktiskt bli kul. Sen ska jag göra ett roligt jobb för TV-whatever på måndag och ta sista tåget hem till Göteborg på kvällen där. Det blir en ganska fullmatad helg med andra ord. Frågan är bara vad jag ska göra på självaste påskafton, eftersom mamma ska iväg och vännerna har, lite halvsnyggt, deklarerat att de har planer just då. Vi får se. Vi får se. Nu orkar jag inte mobilblogga mer, so this is goodnight!
fredag 10 april 2009
torsdag 9 april 2009
Torsdag 21:21
Just nu tittar jag lite på Grannfejden i TV3, vilket är ett intressant program.
Om man bortser från den någorlunda usla produktionen med omotiverade klippbilder och effekter och en alldelles för sockersöt babyröst som ska lotsa tittaren genom programet så finns det en aspekt som är intressant att analysera; varför är det nästan bara människor som bor utanför storstäderna som är med i dem här programmen?
(jag tänker på Grannfejden, Lyxfällan och liknande, vad vissa skulle kalla white-trashprogram)
Kan det kanske vara så, att den gamla illussionen om att det är "bra för människan" att bo på landet inte var helt korrekt?
Det kanske rent av är skadligt för oss att bo på landet?
Vi behöver kanske omges av olika sorters människor för att inte bygga en bubbla av misstänksamhet och irritation runt omkring oss?
Jag ser framför mig hur folk på landsbygden och i småstäder står bakom fönster och gläntar på gardinerna när grannarna kommer hem och vänder sig om till valfri familjemedlem och säger en mening som börjar med "Jaha! Nu har....."
Jag ser framför mig hur folk sitter runt köksbord och snackar skit, hur folk ser på TV och tänker "jävla fjollor i Stockholm", hur folk skyller allt ont i världen på alla andra än sig själva, hur folk går till kyrkan varje söndag för att de inte vet bättre eller har ett kafé att samlas på, hur folk snackar skit och ljuger, hur avundsjukan breder ut sig över att inte ha ett bibliotek i varje vägkorsning eller ett universitet eller specialistsjukhus i kvarteret, utan att se sina toklåga boendekostnader.
Nu kommer en del kanske säga:
"men i storstäderna är det större risk för stress och avgaser och strålning".
Men vet ni vad?
Det är också större risk för trevliga givande konversationer, sex, kaffe och lata dagar i parker.. Jag stannar nog här. 
Om man bortser från den någorlunda usla produktionen med omotiverade klippbilder och effekter och en alldelles för sockersöt babyröst som ska lotsa tittaren genom programet så finns det en aspekt som är intressant att analysera; varför är det nästan bara människor som bor utanför storstäderna som är med i dem här programmen?
(jag tänker på Grannfejden, Lyxfällan och liknande, vad vissa skulle kalla white-trashprogram)
Kan det kanske vara så, att den gamla illussionen om att det är "bra för människan" att bo på landet inte var helt korrekt?
Det kanske rent av är skadligt för oss att bo på landet?
Vi behöver kanske omges av olika sorters människor för att inte bygga en bubbla av misstänksamhet och irritation runt omkring oss?
Jag ser framför mig hur folk på landsbygden och i småstäder står bakom fönster och gläntar på gardinerna när grannarna kommer hem och vänder sig om till valfri familjemedlem och säger en mening som börjar med "Jaha! Nu har....."
Jag ser framför mig hur folk sitter runt köksbord och snackar skit, hur folk ser på TV och tänker "jävla fjollor i Stockholm", hur folk skyller allt ont i världen på alla andra än sig själva, hur folk går till kyrkan varje söndag för att de inte vet bättre eller har ett kafé att samlas på, hur folk snackar skit och ljuger, hur avundsjukan breder ut sig över att inte ha ett bibliotek i varje vägkorsning eller ett universitet eller specialistsjukhus i kvarteret, utan att se sina toklåga boendekostnader.
Nu kommer en del kanske säga:
"men i storstäderna är det större risk för stress och avgaser och strålning".
Men vet ni vad?
Det är också större risk för trevliga givande konversationer, sex, kaffe och lata dagar i parker.. Jag stannar nog här.
Åh så mysigt det är på Stigbergstorget.
Åh så mysigt det är på Stigbergstorget. Ungefär precis vad min huvudvärk ville ha just nu.
torsdag 01:56
Jag dricker inte speciellt mycket kaffe. Men när jag väl gör det så är det alltid någon framme med kameran och tar bilder. Här pratar jag med mamma på telefon, och sitter på Götaplatsen och njuter av en dags ledighet från min halsfluss som nu kommer tillbaka, känner jag.
Imorgon ska jag till vårdcentralen och kräva lite penicillin så jag blir av med skräpet, en gång för alla.
Klockan börjar närma sig två på natten. Ska väl sova lite nu. Håll tummarna för mig och för att jag får den där lägenheten vid näckrosdammen förresten. Jag vill ha den!
Natti!
onsdag 8 april 2009
tisdag 7 april 2009
Mera skrammel i Göteborg
Jaha.. Nu är det tivoli i stan också.
Skönt att Liseberg äntligen får lite konkurrens?..
Såhär låter en spårvagn
Såhär låter det och ser ut ombord en spårvagn..
Välkomna till Göteborg, staden där ingen ser all skit, eftersom den står folk upp över öronen. Spårvagnsnätet i den här byn borde få dumhetens pris!
Knarr, gnissel, skak, kräng!!
Det är som att åka i en punkterad Volvo nerför Åreskutan i 7 kilometer i timmen. Och när man kommer ner har man fått stryk av biljettkontrollanter och missat bytesbussen på grund av en broöppning..
Jag saknar Stockholm!
Bill Maher är klockren!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)