En lite bättre dag

Låt inte den dystra bilden förvilla er. Visst var det regnigt och kyligt på Fredsgatan i Halmstad igår, men det är en sån jävla feeling att stå och vänta på att få åka iväg. När man står på en flygplats och har checkat in, eller på en tågstation med en kall redbull i handen och väntar på avgång. Det kan faktiskt räcka att åka en runda med Swebus för att få den där känslan.

Jag var i Halmstad igår då. (läs onsdag). Jag ville hälsa på mamma och hon ville att jag skulle hälsa på och det är bra förutsättningar. Sen ville jag att hon skulle hjälpa mig med mina a-kassan-grejer eftersom jag är värdelös när det kommer till kontakt med myndigheter och tjänstemän och alla sorts kommunikationer med människor som har rätt att utföra något som helst bestämmande över mig.

Fråga vilken av mina gamla lärare som helst om mig och de kommer att få en konstig min av "skönt att han inte går kvar här längre" och garva åt alla idiotiska upptåg jag hade för mig.

Jag är uppfostrad till en fritänkare och drömmare och jag vill inte störas av en massa idiotiska regler och komplett onödiga papper att fylla i för att någon ointresserad idiot på någon form av myndighet ska få läsa det. Men okej. Sverige, Sverige, Fosterland och allt det där. Det är bara att bita i det sura höstäpplet och stå ut med snöslasket och jantelagen. För det är ändå lite bättre än att bo i Ryssland där de slår dig med trottoarkanter om du kysser en av ditt eget kön.

Mamma och jag åt väldigt god frukost och sen bet vi i det sura a-kasse-äpplet och kastade oss över papperna med stor entusiasm. Mamma passade på att utnyttja mina tjänster, att tömma kattlådor och handla cigaretter.
Sen lagade hon middag och vi satt och åt och saknade Vickie (blink) och klappade katterna.

Klockan 15.30 står jag nere vid Fredsgatan och väntar på bussen och när den kommer hoppar jag på, först av alla - jag är inte en väntande människa. Och somnar. Sover ända till Kungsbacka. Kliver av i Göteborg och möter upp Anders, Jon, PA och Fredrik som jag jobbade med på Andra Avenyn och eftersom vi inte har setts mer än högst sporadiskt på 2-3 månader så var det mycket kärt. Lite öl och hamburgare och fotbollsmatch och lite senare, varsin öl till på 7:ans ölhall, där jag måste ha höjt homostatistiken till skyarna genom min närvaro.

Jag somnade så gott att jag till och med DRÖMDE om att jag sov. Det måste vara höjden.

Idag har jag inte gjort så mycket. Jag åkte förbi Stadsbibibioteket och skrev ut lite papper eftersom det är så skojigt och sen postade jag alla papper som A-kassan ville ha av mig. De verkar glada i papper på A-kassan. Jag funderade över att skicka med Strindbergs samlade verk när jag stod inne på bibblan men jag struntade i det, troligen skulle inte de hinna läsa ut dravlet på den månad som jag får låna böcker och A-kassan har redan kostat mig nog med pengar.

Och så har jag hämtat ut biljetter till Borlänge också. Det ska bli askul! Synd att behöva ligga ute med pengar när jag redan är fattig. Men det blir ju kul att få tillbaka dem i slutet på månaden, min klena karaktär trogen kommer jag nog ha glömt att jag ska få pengar då.

Pengar har den effekten på mig. Jag glömmer alltid när jag ska få eller ge pengar. Många hyresvärdar och låneglada polare har slitit sina hårstrån genom åren. Men efter en påminnelse eller hot om spö så brukar jag betala tillbaka. Det samma gäller i de sällsynta fall när JAG ska få pengar. Plötsligt står det 2000 kronor för mycket på kontot och jag springer till bankomaten för att ta ut dem och gömma bakom elementen eller på någon annan klyschig plats.

Nu ska jag inte sitta och bli långrandig. Seinfeld börjar typ NU!