Jag sitter på X2000 och vi är i höjd med Södertälje. Senast jag var här (titta lite längre ner) var det inte lika fantastiskt trevligt. En skranglig Swebus med en lite lukt av sådan där tvål som ligger i pissoaren.
Nu är det lite bättre. Snabbtåg och solsken. Men till ackompanjemang av en bebis som gör vad den kan för att göra min baksmälla mer påtaglig.
Som en kasst slipad borr genom fontanellen ungefär.
Jag har åkt ett och annat tåg i mina dagar och det känns lite som att komma hem när man sitter här i fåtöljen och ser Östergötland eller vad det nu är suddigt passera förbi.
Det blir inte mycket mer än så här just nu.
Vickie ville att jag skulle beskriva hur jag mår, med ord. Men det går inte, det måste upplevas.
Det närmaste jag kan komma är "Jag mår som George W Bush förtjänar"...
1 kommentar:
I love you så det gör ont! Och underbar etikett på inlägget också...har såååå ont i magen...vi måset styra en bakisdag framöver du och jag.
Skicka en kommentar