Jag har gjort en DEL

Jag vet. Jag är fan sämst vad det gäller att skriva inlägg just nu.
Det är väl värmen.
Eller kanske bristen på inspiration?
Lite ont om tid har det varit också. Jag har kommit på en massa roliga saker att ta upp i bloggen. Idag satt jag och min mamma och hennes kille på handikappbadet i Halmstad och det första jag såg när vi kom dit var en massa russin i baddräkter och badbyxor i olika stadier av svår brännskada. Och i nästan varje mungipa dinglade en cigarett eller liknande rökverk. Det såg ut som ett absurt industriområde i Östtyskland fast med mörkbruna fabriker av människohud som sakta vandrade omkring och rykte och pratade högt om allt som hade med vädret att göra.


För att bryta av i all text så kommer det en liten bild från Nörrebro i Köpenhamn. Bara för att det var den nyaste bilden som låg i laptopen för ögonblicket. Min kamera är sprängfull med nya bilder som jag inte har orkat lägga in i någon dator ännu. Det kommer..

Den här veckan har jag för övrigt spenderat längs tågräls i Västra Götaland, Närke, Bergslagen och Dalarna. Och Halland förstås.
Jag har varit på festivalen Peace & Love i Borlänge och fått filma lite feta artister. Feta till sättet alltså.
Jag har sovit på många olika tåg och ätit en sallad i Hallsberg.
Jag har tittat på film i 110 kilometer i timmen.
Jag har klättrat upp och ner för en stege i ett tekniktorn.
Jag har suckat och lämnat Mötley Crue's spelning för att gå och sova.
Jag har duschat bland andra nakna män.
Jag har sovit med glasögonen på för att inte missa tåg.
Jag har ordnat upp lite av min privata ekonomi.
Jag har kunnat konstatera en gång för alla att Arbetsförmedlingen inte är något att ha.
Jag har blivit solbränd över hela mig.
Jag har cyklat.
Jag har kört bil.
Jag har varit på Halmstads första 7-eleven.
Jag har tvingat i mig en Pripps blå.
Jag har fått en lånetelefon som också den har slutat att fungera.
Jag har uppgraderat min pollenallergi från besvärande till jävligt störig.
Jag har hämtat ett tält.
Jag har fått se Tobbes föräldrars nya kök.
Jag har glömt att klippa tånaglarna i en vecka.
Jag har fått goda råd av min mor.
Jag har ont i knät efter årets vurpa i ett tält.
Jag har nattbadat.
Jag har sett två av mina närmaste vänner gifta sig med varandra.
Jag har åkt taxi.
Jag har varit finkädd.
Jag har inte någon större lust att fortsätta vara fattig.
Jag har köpt en tialott utan vinst.
Jag har suttit vid Nissans strandkant och ätit nötcremé och beundrat ett gult flygplan som gjorde konster i luften.
Jag har lärt känna Adam.
Jag har klappat katterna Alice och Linus och Chloe.
Jag har nog solbränt mig under fötterna ochså.
Jag har ätit glass med Tim och Sara. Och med Jens och Caroline.
Jag ser att klockan är 2:12 och det är dags att sova.

Jag har nog gjort en del ändå på de här dagarna. :-)

Silverfiskar 3:am

Jag är i Halmstad för tillfället. Har varit här sedan lördag. Mycket har hänt. Mycket har också INTE hänt. Bland annat har min mobiltelefon slutat att vara samarbetsvillig och visat sin rätta tryne. Den är stendöd med andra ord. Men jag deppar inte för det, ty jag har fortfarande garanti på den, så imorgon går jag in på TRE-butiken på Kungsportsplatsen i Göteborg (tänkte lämna den i Halmstad först, men det var en omöjlighet att skicka den till Göteborg när den är färdig så jag sade åt den nyutbildade tjejen i butiken att det får då vara) och lämnar in samma telefon för lagning för fjärde gången i historien.
Kommande generationer och mobiltelefonkunder som tänker satsa på en mobiltelefon från Sony-Ericsson bör ha en stor portion tålamod eller en helvild fantasi för att kunna vara nöjda med ert köp. Jag är utrustad med ingetdera och är således missnöjd med mitt köp.

Helgen i Halmstad har präglats av långa och mycket trevliga promenader och familjevärme. Mycket mycket trevligt. Jag ska redogöra för händelseförlopp och liknande någon dag framöver, inte nu. Nu ska jag istället berätta om de två silverfiskarna på min mammas badrumsgolv!

Vi låter bli att gå in på några detaljer, men jag satt i alla fall på toalettstolen och skötte mitt.
Då ser jag i någon ögonvrå att det rör sig något på golvet och när jag sneglar mer exakt så uppenbarar sig en silverfisk på golvet. Jag tror att vi upptäcker varandra ungefär samtidigt och den fryser till staty och tittar oroligt åt mitt håll.
Jag har ju pollenallergi och det är inte ont om pollen i de här stadsdelarna så jag nyser till så att silverfisken får fart och springer all världens väg.

Nysningen väckte dessutom liv i en annan silverfisk som legat och kamouflerat sig i en fog mellan två klinkerplattor på golvet.
Den tar stora kliv över plattorna och stannar plötsligt upp, likt sin föregångare och tittar nervöst mig rakt i ögonen. Som om jag inte har något bättre för mig så bestämmer jag mig för att vara vänlig mot den lille rackaren. Jag har förstått att silverfiskar gillar fukt så jag blåser den jäveln till det fuktigaste there is: vatten.

Det finns en liten vattensamling vid golvbrunnen dit silverfisken hamnar efter mitt stora stygga Jonas-blås. Det verkar dock råda delade meningar om min vänlighet då silverfisken springer och vrider sig men kommer ingen vart i de millimeterdjupa vattnet. Och innan jag vet ordet av har han (eller hon) frusit igen och ligger nu helt stilla i vattnet och flyter lite nonchalant omkring.
Det hela går mycket snabbt och och jag tittar närmare.
Jag får inga onda blickar tillbaka. Ingen blick alls.

The end of a beautiful friendship.

På väg mot tåget nu..

....genom spökstaden Göteborg nu.
Den här spårvagnen gör inte många knop. Föraren stannar en timme på varje hållplats och svarar så gärna när turistJÄVLARNA undrar minsta lilla. Jag är glad att jag tog en tidig vagn, för det hade inte hållt annars. Det hade blivit massmord ombord om jag hade tvingats stressa också.

Ett par bra regler: rasta inga kamphundar på ett dagis. Väck inte en björn som sover. Och jävlas inte med en bakfull Jonas.

Piggar upp lite. Hehe..

Piggar upp lite. Hehe..

Mitt tåg går om 1,5 timme..

Mitt tåg går om 1,5 timme..

Världens bästa lista!

Världens bästa blogg.se listar grejer!

Lätt!

1. Vänner som jag inte trodde fanns, men som dök upp på Gossip igår.

2. Att bli bjuden på öl. Gratis är gott (inte godast, men gott).

3. Spotify. Sommarpsalmer, REO Speedwagon och Kent. The shit, mina vänner!

4. Traderas SJ-auktioner. Jag kommer till Halmstad ikväll för 51 kronor.

5. Power King. En fattig mans Red Bull. Smakar okej vid minusgrader (dock ej Cranberry..)

Svårt!

1. Power King Cranberry. Smakar Listerine, dagen efter.

2. Att ha ont om pengar.

3. Att skicka papper till A-kassan.

4. Att bli bjuden på öl (jag FÅR inte vänja mig vid det, det är på gränsen till skamligt)

5. De som har skrivit KUK på porten till vår fina gård. Vad i helvete menar dem? Varför ska de skriva KUK för? Är det killar eller tjejer? Om de är killar så är det väldigt märkligt att de springer runt bland innergårdar i Majorna och berättar vilket kön de har med skrift, tycker ni inte?

En midsommarnatts dröm.

William Shakespeare skrev pjäsen på slutet av 1500-talet. Sen gjorde Håkan Hellström en version av låten för några år sedan.

Hur som helst så finns det någon sorts romantik bakom den här natten som är just nu. Midsommaraftons natt.

Någon somnar vid en busshållplats ute i skogen med slipsen runt pannan och en sista ölflaska i händerna.

Ett par ligger sked i de vitaste av lakan i den bredaste av sängar.

En man snarkar högt i sin ungkarlslya.

En mamma vaggar sin bebis efter ännu en måltid med bröstmjölk, med röda ögon sjungandes en vaggvisa för den lilla.

Och själv sitter jag i lägenheten i Majorna. Efter en midsommarafton som jag trodde skulle bli fruktansvärd och som i många avseenden faktiskt också var det. Men sen drog Martin med mig till Gossip där jag träffade många goda och fina vänner. Nya och gamla. Och folk bjöd på öl och vi skojade och skrattade och snusade och drack. Jag vill speciellt tacka Carl och Tommy för ett underbart sällskap. Det höjde betyget för den här midsommaraftonen från en svag tvåa till en stabil fyra. (av fem möjliga alltså)

Nu är jag dock, som ni ser, oerhört trött och sängen hägrar. Klockan är strax förbi 4 på morgonen, denna midsommarnatt och jag ska upp klockan 9 för att ordna en biljett ner till Halmstad under midsommardagen. Jag måste sova nu alltså. Måste sova. Måste drömma.

Jag ska drömma en midsommarnattsdröm!

*kramar*

God midsommarnatt!

Ja, det blev en ganska okej midsommarafton här ändå. Jag spenderade en stund med datorn, en stund med TVn och en stund med telefonen. Visst hade jag hellre blivit hembjuden till midsommarfest (nu blev jag i och för sig det också, men det var för långt att åka och inga jag känner på festen förutom två..) (och jag kunde åkt ner till vårt släktställe i Småland och spenderat midsommarafton där också. Men det var lite för mycket par för att jag skulle känna mig bekväm som ensam singel, dessutom kostade tåget ner typ 400 kronor, vilket är nästan 500 kronor mer än vad jag äger för tillfället) men i alla fall, jag hade en trevlig stund här med mig själv (jag vet hur det DÄR låter, men nej) och jag har fått se en av de bättre filmerna (Livet från den ljusa sidan med Helen Hunt och Jack Nicholsson) så jag är ganska nöjd.

Många paranteser hära. Sorry för det. Nu är det nog dags att knoppa, för jag ska buda vidare på en tågbiljett klockan fucking 6 i morgon bitti för att komma ner till Halmstad.

Peace out sisters and brothers!

(edit: Martin ringde. Det blir öl på Gossip. Jag tar eftermiddagståget imorgon istället. Hehe!)

Ett steg i taget här då...

(bild: Martin Hallberg)

Midsommar'firandet' går vidare..

Just nu är det såååå otroligt boring här. Jag piggar upp mig med Power King som vanligtvis är ganska gott och uppiggande men av någon anledning har den smak av Cranberry. Tranbär alltså. Det var inte speciellt gott. Men det piggar upp, oh yes!

Jag har en kyl full av - nu överdriver jag kanske lite - jordgubbar och grädde och jag förstår inte riktigt vad det är som hindrar mig från att frossa loss i dem. Jag tror att det har att göra med att jag har levt ganska knapert ett tag nu och därför anser att jag borde spara till imorgon, jag är ju inte ens hungrig för tillfället (vilket också tillhör ovanligheterna). Jag är som en ekorre med hela boet fullt av ekollon som vägrar att lämna hemmet för jag måste vakta maten. Jordgubbar har dock inte samma egenskaper vad det gäller hållbarhet som ekollon. Hm.. Okej. Nu ska jag äta jordgubbar.

Midsommar-'firande' i Göteborg

Det kan verka värdelöst att sitta själv på midsommarafton. Det är det också.

Jag har precis ägnat SVT-play en knapp timme. Det var lite spännande att se serien "Hemliga rum" som handlar om gamla bevarade platser i slott, armébaser och sånt där bös. En rätt lagom portion av 'Urban Exploration' sitter aldrig fel. Jag tror dock att jag skulle tröttna ganska fort om jag var inne i sådant ställe. Inget internet, ingen Redbull och inget att göra. Bara en massa konstiga knappar som inte gör något när man switchar på dem eller gammal konst av någon död svår snubbe som får mig att gäspa så hårt att bananflugor sugs mot mig från hela rummet.


Ja det är midsommar idag, man ska dansa runt midsommarstänger och dricka snaps och allt det där. När jag var liten spenderade vi midsommarafton hos mormor och morfar medan mamma jobbade på kvällen i Tylösand. Vi var i morföräldrarnas stuga i ett koloniområde i Halmstad och där var det en stor grej att klä en midsommarstång, resa den på amish-vis och sen dansa runt den och skratta åt varandras "spontanitet".

På kvällen var det chokladhjul där vi barn sprang omkring och tiggde två kronor av de äldre och vann aldrig något. Var det ett barn som vann fick han stryk av oss andra. Inte sällan var det några av de äldre som fick stryk också.
Folk fick stryk i sol och folk fick stryk i regn, där spelade inte vädret så stor roll.

Stryk fick speciellt en snubbe som hette Stellan och som av någon obegriplig anledning valde att fira midsommar med sin släkt, trots att han var typ 22 år. Han hade nog inga vänner, av desto mer begripliga anledningar.
Han blev alltid fullast i hela koloniområdet.
Och han brukade bli det runt klockan 14 på dagen och det var ingen fylla eller kille att leka med. Han kunde gå loss på både kvinnor och barn med nävar och fötter. Vi höll oss på bekvämt avstånd från honom men ändå tillräckligt nära för att kunna se när det flög vita plaststolar bland friggebodar och sommarklänningar.

Mamma brukade dyka upp senare på kvällen och vara helt slut efter jobbet. Hon förärade aldrig dansbanan ett besök eftersom hon var för trött och satt hellre med sina föräldrar och oss, när vi inte var ute och sprang och hittade på djävulstyg. Det var väl lite av en svensk barndomsidyll egentligen när jag tänker efter. Vi fick äta sill om vi ville, vilket vi inte ville och jordgubbarna kom från en aldrig sinande källa (mormor i köket).

Nu är det nya tider. Jag sitter på midsommarafton och surar över att inte ha något att göra eller någon att umgås med. Imorgon ska jag dock ner till Halmstad och träffa delar av familjen och det ska bli sjukt trevligt. En liten stund i alla fall. Morsans kille ska flytta hem till henne på måndag och både jag och min syster är dit kommenderade för att hjälpa till att flytta en massa grejer.

Ikväll vet i tusan vad som händer dock. Jag har ett par bärs här hemma och de lär försvinna i ett nafs och sen blir det kanske sängen. Mitt midsommarfirande börjar ju inte förrän imorgon.

(edit: jag hittade en version av "Staten och Kapitalet" med Ebba Grön på Spotify som är inspelad på min födelsedag, 11 december 1980. Eliiiit)

Empty town

Jag tog med mig kameran ut en tidig morgon i veckan.
Här är resultatet.
Klickar ni på bilderna så blir dem större och ännu finare.
Stjäler ni bilderna så slår jag ihjäl er.


Det här är mitt hus. Tyvärr inte min bil dock.


Ombord spårvagn 11 mot Bergsjön. Passerar Stigbergstorget här.


Ett annat torg längs vägen. Järntorget. Folktomt.


Det var allmänt tomt faktiskt. Här är påslaget till Götatunneln vid Rosenlund.


Frihamnen från Skeppsbron.


Rivningskåkar på Södra Älvstranden. Och ja, de lutar kraftigt på grund av leran och den höga inkompetensen bland sekelskiftets husbyggare i Göteborg.


Av någon anledning hade de flesta cyklarna gröna sadlar på en innegård på Otterhällan. Jag tror att det rör sig om en studentgrej men jag vet inte säkert.


En uteservering på Västra Hamngatan. Inte en käft i sikte.


Samma visa på Kungsportsplatsen. Skönt att slippa människorna där.


Kungsportsavenyn kan vara vacker ibland. Tricket är nog att det inte är något folk som gapar, super och svinar ner. Vi är ganska röviga vi människor, det är nog bara att inse.

Det börjar ljusna ute och jag kan inte s

Det börjar ljusna ute och jag kan inte sova. Fan.

Ska jag lägga till honom? Haha!

Ska jag lägga till honom? Haha!

Spartips igen. Såhär får du 'mer' chokla

Spartips igen. Såhär får du 'mer' choklad för pengarna; hacka den med en kniv på en skärbräda och ät de små bitarna sakta och njut länge av varje bit.

Och gör inte som jag och köp chokladen på 7-eleven för där är den snordyr, vilket i och för sig är en fullgod anledning att göra så mycket som möjligt av chokladen..

Nyttigt. Billigt. GOTT!

Kasslern kostade 47 kronor på Netto. Men det blev 4 portioner av den. Typ 12 kronor alltså.
Potatis för kanske 3-4 kronor.
Sallad och gurka för typ 4-5 kronor.
Creme Fraiche för 8 kronor, använde halva burken. Blandat med rödlök för knappt 1 krona.
Summa: 22 kronor.

Jag gör vad som helst för att få mer besökare hit

Just därför... är Jag med i tävlingen om en 8-timmars lång spotlightvisning på Stilrobins blogg.

(men seriöst, kolla in hans blogg, skönt stiltips för män. God knows, we need it!)

Järntorget klockan 05:23

Järntorget klockan 05:23

Onsdag morgon

Hej och god morgon. Klockan är halv fyra på morgonkvisten. Jag har precis tömt frysen på allt bröd som fanns där och det var en sorglig syn om jag ska vara riktigt ärlig. Det blev dock en ganska intressant blandning av allsköns bröd och något som jag TRODDE var bröd men som visade sig vara en pannbiff, den sparar vi till lunch senare idag.
Anledningen till att jag är vaken såhär okristligt tidigt är för att jag inte kunde sova innan så jag tänkte 'äh vad fan' och gick upp istället. Min plan är nu att bege mig ut i den farliga storstadsnatten och ta lite snygga bilder.

För att sprida lite glädje så vill jag upplysa er om att idag går solen upp klockan 4:11. Imorgon går den upp 4:10 och på fredag går solen upp 4:11 i Göteborg. Vi går alltså mot mörkare tider och snart sitter vi där i skymningsljuset och väntar på Kalle Anka på julafton. Brr..

Nej, nu drar jag. Resultaten kommer här lite senare.

Pengar är inte allt. Eller jo.

För ögonblicket är jag en fattig man. Med alla samhällets riktlinjer och facit i hand kan man utan att överdriva att jag lever under det som kallas existensminimum. Den stora anledningen till det är att jag väntar på att få pengar från min A-kassa. Och det beror i sin tur på att jag är arbetslös. Och DET beror på jag inte fick jobba kvar på SVT, vilket berodde på arbetsbrist.

Det är inte speciellt inspirerande att gå hemma och titta ut genom fönsterna hela dagarna. Just därför gör jag inte det, men det är inte långt bort för tillfället. Jag blir lite tokig av att inte ha någonstans att gå varje dag. Även om dagarna på SVT sög livslusten ur mig för varje sekund som gick, så var det ändå en syssla.
Nu för tiden åker jag in till stan ibland bara för att konstatera att jag inte har råd att köpa något. Jag äger 450 kronor i sedlar. Den siste juni ska jag ha betalat drygt 5000 kronor i hyra för lägenheten sin jag bor i. Livet är ett äventyr.

Hela min situation hänger just nu på att jag har lyckats övertyga A-kassan att jag verkligen är arbetslös och att jag inte kommer att jobba något med min enskilda firma (företaget) under den perioden som jag är arbetslös. Först då kan jag få pengar. Hoppas att det lossnar snart. Jag behöver pengar. NU!

Ja jävlar..

Ja jävlar..

En eftermiddagspaus vid Kronhusbodarna..

En eftermiddagspaus vid Kronhusbodarna.. Något som jag varmt rekomenderar!

Utsikten.

Utsikten.

Söndags-karma

Det är knepigt med religioner, det vet ni sedan tidigare att jag tycker.
Jag är bland annat inte med i Svenska Kyrkan längre, ett beslut som inte har förändrat mitt liv på många vis. Förutom att jag har mer pengar att göra vad jag vill med. Svenska Kyrkan har ofantliga mängder pengar på sina bankkonton. Farbror Joakim skulle bli avundsjuk.

Jag kan dock inte låta bli att tycka att det finns vettiga saker att hämta ur en del religioner. Som att man inte ska mörda sina grannar och sånt där. Det är fina tankar där bakom. Men det känns lite konstigt att det ändå är ganska många religiösa människor världen över som ägnar sig åt den typen av aktiviteten, mörda sina grannar, sin religion till trots.
Det är som att vara förälder till trotsiga tonåringar som gör precis tvärtom vad man har sagt till dem, kan jag tänka mig.

Men jag bryr mig inte, jag hamnar kanske i helvetet eller himlen när jag är död. Det är inte mycket man kan göra något åt nu. Gränsen är passerad, båten har gått och persiennen har dragits ner.. Så att säga.


Men jag är inte en likgiltig eller ond person bara för det. Nej nej. I går, söndag, gick jag förbi en spårvagn på Järntorget, som illustreras genom en arkivbild från i vår här ovan. Spårvagnen hade precis stängt dörrarna och gjorde sig redo att köra när en man med två matkassar kommer springandes mot den.
Jag stod precis vid dörren till vagnen och ser mannen närmar sig.
Efter ett ögonblicks övervägande trycker jag på knappen så att dörren flyger upp och mannen kommer fram, tackar mig så himla mycket med ett leende och kliver ombord.
Bra karma kallas det där. Att göra något osjälviskt för någon annan.

Samtidigt funderar jag över om jag inte ändå hamnar i buddisternas helvete nu, eftersom det ändå måste vara dålig karma att låta en hel spårvagn med 50-60 person vänta på en snubbe som inte har vett att läsa tidtabellen? Vem är jag att leka Gud med deras liv genom att trycka på dörrknappen och göra så att de missar flygbussar och tvätttider?

Jag gick in på Pressbyrån och köpte en Coca Cola och lämnade Järntorget för den här gången. Järntorget, denna syndarnas suckande dal...

Tidig måndagsmorgon

Marc har lämnat stan. Och som genom ett under av - och en kombination av - trafikplanering och punktlighet från Västtrafik och mig själv, så fick han också med sig tågbiljetten på resan. Något som SJ anser är en självklar kutym.
Det är dock inte lika självklart att jag går upp och slänger mig på en massa spårvagnar klockan halv sex på en arbetslös måndag morgon.

Den stora anledningen var att Marc, av någon helt obegriplig anledning, hade lagt sin tågbiljett i min väska igår..

Nåväl. Med andan i halsen dånade jag in på centralen, 4 minuter innan avgång och fick iväg ungjäveln till Stockholm Nu sitter jag i ett helt folktomt Nordstan och är kaffesugen och maniskt trött på samma gång. Marc sitter på ett Intercity och sover som en gris. Den grisen.

Marc är i stan!

Marc är i stan!

Tack för ölen Christoffer..

...nu är jag redo för att ge mig ut i lördagsnatten!
(ska bara ta på mig lite kläder först kanske..)

Älvsborgsgatan i Kungsladugård

Det har varit mycket text i bloggen nu ett tag. Eftersom människan är lagd åt att välja enkla vägar i livet och hellre tittar på en bild än läser en text så gör jag det nu mycket enkelt för er. Det är bara att titta på bilderna och tycka vad ni vill om dem.
Kom gärna med kommentarer om ni ids.

Ja, bilderna då. De är tagna på Älvsborgsgatan, där jag bor, i Kungsladugård. Förutom den första bilden då, som är tagen på Mariaplan.

Godis är frukt!

Godis är frukt!

Thaigryta någon? :-D

Thaigryta någon?
:-D

En lite bättre dag

Låt inte den dystra bilden förvilla er. Visst var det regnigt och kyligt på Fredsgatan i Halmstad igår, men det är en sån jävla feeling att stå och vänta på att få åka iväg. När man står på en flygplats och har checkat in, eller på en tågstation med en kall redbull i handen och väntar på avgång. Det kan faktiskt räcka att åka en runda med Swebus för att få den där känslan.

Jag var i Halmstad igår då. (läs onsdag). Jag ville hälsa på mamma och hon ville att jag skulle hälsa på och det är bra förutsättningar. Sen ville jag att hon skulle hjälpa mig med mina a-kassan-grejer eftersom jag är värdelös när det kommer till kontakt med myndigheter och tjänstemän och alla sorts kommunikationer med människor som har rätt att utföra något som helst bestämmande över mig.

Fråga vilken av mina gamla lärare som helst om mig och de kommer att få en konstig min av "skönt att han inte går kvar här längre" och garva åt alla idiotiska upptåg jag hade för mig.

Jag är uppfostrad till en fritänkare och drömmare och jag vill inte störas av en massa idiotiska regler och komplett onödiga papper att fylla i för att någon ointresserad idiot på någon form av myndighet ska få läsa det. Men okej. Sverige, Sverige, Fosterland och allt det där. Det är bara att bita i det sura höstäpplet och stå ut med snöslasket och jantelagen. För det är ändå lite bättre än att bo i Ryssland där de slår dig med trottoarkanter om du kysser en av ditt eget kön.

Mamma och jag åt väldigt god frukost och sen bet vi i det sura a-kasse-äpplet och kastade oss över papperna med stor entusiasm. Mamma passade på att utnyttja mina tjänster, att tömma kattlådor och handla cigaretter.
Sen lagade hon middag och vi satt och åt och saknade Vickie (blink) och klappade katterna.

Klockan 15.30 står jag nere vid Fredsgatan och väntar på bussen och när den kommer hoppar jag på, först av alla - jag är inte en väntande människa. Och somnar. Sover ända till Kungsbacka. Kliver av i Göteborg och möter upp Anders, Jon, PA och Fredrik som jag jobbade med på Andra Avenyn och eftersom vi inte har setts mer än högst sporadiskt på 2-3 månader så var det mycket kärt. Lite öl och hamburgare och fotbollsmatch och lite senare, varsin öl till på 7:ans ölhall, där jag måste ha höjt homostatistiken till skyarna genom min närvaro.

Jag somnade så gott att jag till och med DRÖMDE om att jag sov. Det måste vara höjden.

Idag har jag inte gjort så mycket. Jag åkte förbi Stadsbibibioteket och skrev ut lite papper eftersom det är så skojigt och sen postade jag alla papper som A-kassan ville ha av mig. De verkar glada i papper på A-kassan. Jag funderade över att skicka med Strindbergs samlade verk när jag stod inne på bibblan men jag struntade i det, troligen skulle inte de hinna läsa ut dravlet på den månad som jag får låna böcker och A-kassan har redan kostat mig nog med pengar.

Och så har jag hämtat ut biljetter till Borlänge också. Det ska bli askul! Synd att behöva ligga ute med pengar när jag redan är fattig. Men det blir ju kul att få tillbaka dem i slutet på månaden, min klena karaktär trogen kommer jag nog ha glömt att jag ska få pengar då.

Pengar har den effekten på mig. Jag glömmer alltid när jag ska få eller ge pengar. Många hyresvärdar och låneglada polare har slitit sina hårstrån genom åren. Men efter en påminnelse eller hot om spö så brukar jag betala tillbaka. Det samma gäller i de sällsynta fall när JAG ska få pengar. Plötsligt står det 2000 kronor för mycket på kontot och jag springer till bankomaten för att ta ut dem och gömma bakom elementen eller på någon annan klyschig plats.

Nu ska jag inte sitta och bli långrandig. Seinfeld börjar typ NU!

En jävligt dålig dag

Jag vaknade klockan 8 av att jag låg och var förbannad och genast visste jag hur den här dagen skulle te sig. Igår hade jag öppnat ett kuvert från den kära A-kassan som jag, av helt outgrundlig anledning, är medlem i. Och dessutom skänker en massa hundralappar till varje månad som tack för att jag får vara med.

I kuvertet låg ett brev med den totala innebörden att det blir inga pengar eftersom du har ett eget företag och sådant kommer man inte undan med utan straff i gamla fria Sverige, och eftersom jag numera måste antingen avregistrera mitt företag - som jag har använt till i stort sett ingenting då jag varit heltidsanställd i två år - och det innebär en massa dryga telefonsamtal till det nästan lika gravt inkompetenta Skatteverket.
Det är inget som jag egentligen vill, även om det kan låta lockande.
Jag måste därfår försöka övertyga A-kassan om att mitt företag egentligen är en bisyssla och inte hindrar mig från att söka andra jobb nu under min period som arbetslös.
Det som egentligen hindrar mig från att söka andra jobb just nu är väl allt tjafs med A-kassan.

Att få A-kassan att ändra inställning är ungefär som att sluta, halvvägs in i en piss - svårt!

Jag gick hur som helst upp ur sängen och drog på mig så mycket kläder jag kunde hitta utan att det blev för löjligt och huttrade av kyla. Eftersom A-kassan inte hade telefontid förrän klockan 9 så ringde jag istället till min andra antagonist, Familjebostäder i Göteborg AB, för att sprida lite glädje. Jag undrade varför det inte skedde något i frågan om min så kallade värme i lägenheten. Telefonisten lade in en "anmälan till bovärden" för tusende gången i mitt fall, jag måste ha en egen hårddisk med klagomål där borta.

Jag konstaterade att jag inte har någon mat hemma, förutom lök, KanJang och honung. Jag lekte med tanken en stund men bestämde mig för att ha råd med riktig mat och åkte till Hemköp, inte för att det är billigt och nära, men för att det ligger inom min radie för tolerans just nu. Jag ser inget stor idé i att åka spårvagn i 45 minuter kors och tvärs genom Göteborg för att få handla för 30 kronor mindre och komma hem helt svettig och förbannad med tvåhundra kilo mat som jag bara kommer att slänga för att jag inte hinner äta upp den.

På vägen hem ringer min bovärd och är som vanligt väldigt trevlig, han har en ängels tålamod med mig, och han lovade att komma förbi med en termometer under dagen.

Jag kommer hem och ställer in maten i kylen och stänger dörren kvickt för att inte släppa ut någon värme i resten av lägenheten. Om min kyldörr står öppen för länge fryser mjölken till glass på ett ögonblick då polarkylan från lägenheten lämnar ingen oberörd, varken mjölkpaket, hyresgäster eller bovärdar.
Jag har köpt en liten bordsfläkt som jag har modifierat om till en golvfläkt genom att placera den på golvet istället, den värmer ganska fint och jag ser det som en livsinvestering - det är en investering som håller mig vid liv eller i alla fall vid humör. Samtidigt så är det rakt tvärt emot vad alla miljövänner och ekonomer säger, men det struntar jag blankt i för tillfället. Jag har tröttnat på att frysa och det i kombination med att jag har tröttnat på att ringa bovärdar, trevliga eller inte, har lett till att jag tagit saken i egna händer.

Jag gick och funderade över om jag hade bokat tvätttid (är det tre t i följd i det ordet?) och efter någon timmes fundering, kombinerat med lite smörgåsar, går jag ut och tittar efter och märker till min stora irritation att jag har bokat tid klockan 13-15. Klockan var då 15. Sedan märker jag, till min stora tillfredsställelse att det är först imorgon jag ska tvätta klockan 13.
I glädjeyran gick jag in och packade en tvättkorg full med kläder som, enligt alla rådande riktlinjer, borde få sig en omgång i 40 respektive 60 grader.

Här i mellan någonstans ringer jag och tjaffsar med A-kassan som kopplar vidare mig till olika människor som jag får berätta mitt personnummer för, varpå de förklarar vad personen innan precis ha förklarat, men med ett annat, ofta tröttare, tonläge och dialekt.
Efter en stund tröttnar jag på deras babbel och lägger på. Här önskar jag någonstans önskar jag att jag röker, men nu gör jag ju inte det så jag fick hälla i mig te istället, vilket är det närmaste stimulerande ämnen jag har hemma för tillfället. Förutom en flaska KanJang som enligt ettiketen inte får förtäras eller på något annat föras in kroppen, sedan drygt fyra år tillbaka. Den borde nog kunna göra mirakel för att sudda ut några av mina existerande bekymmer.

Nu lite senare har inte bara KanJangen gått ut. Jag har också gått ut med den och slängt flaskan i lämplig container på Majstångsgatan. Jag är inte redo för att drogberoende utöver det vanliga för tillfället. Jag måste hålla mig ren ett tag. Kanske hela livet?

I like my new shoes...

I like my new shoes...

Stockholm (Skövde) Göteborg

Jag sitter på X2000 och vi är i höjd med Södertälje. Senast jag var här (titta lite längre ner) var det inte lika fantastiskt trevligt. En skranglig Swebus med en lite lukt av sådan där tvål som ligger i pissoaren.
Nu är det lite bättre. Snabbtåg och solsken. Men till ackompanjemang av en bebis som gör vad den kan för att göra min baksmälla mer påtaglig.
Som en kasst slipad borr genom fontanellen ungefär.

Jag har åkt ett och annat tåg i mina dagar och det känns lite som att komma hem när man sitter här i fåtöljen och ser Östergötland eller vad det nu är suddigt passera förbi.

Det blir inte mycket mer än så här just nu.
Vickie ville att jag skulle beskriva hur jag mår, med ord. Men det går inte, det måste upplevas.
Det närmaste jag kan komma är "Jag mår som George W Bush förtjänar"...

Good morning Stockholm!

Good morning Stockholm!

Södermalm. Kärlek.

Södermalm. Kärlek.

Konst (?) på pendeltåget..

Konst (?) på pendeltåget..

Morgonstämning med Sebban och Marc på Gä

Morgonstämning med Sebban och Marc på Gärdet.

Södertälje. Yeah..

Södertälje. Yeah..

Jag hatar numera ALLA städer med 'köping

Jag hatar numera ALLA städer med 'köping' i.

Moskva? Norrköping!

Moskva? Norrköping!

Nu har vi fått oss en bensträckare i Jön

Nu har vi fått oss en bensträckare i Jönköping.
En bensträckare på 2 minuter som bestod av en språngmarsch i panik till en annan Swebus, eftersom den första hade blivit påkörd - jag måste ha sovit tungt - och förlorat ett bakljus.

Jag hade det här eller något liknande i misstanke när jag köpte en kycklingsmörgås i Göteborg. Det var ju bra eftersom det inte blev mycket till pausen i Jönköping var en besvikelse, proviantmässigt.

Jag skiter i vilket, jag har aldrig gillat Jönköping, jag har inte haft något annat än problem i den här staden, bara skönt att komma härifrån så kvickt som det går innan jag blir igenkänd.

Hoppas Vättern svämmar över en vacker dag.

Mummel...

Mummel...