En snabbis på banken

Min ekonomiska situation är för tillfället ansträngd.
Med det menar jag inte att jag har så mycket pengar att jag inte vet vad jag ska göra med dem, tvärtom har jag så mycket jag vill köpa men jag vet inte för vilka pengar jag ska göra det.

Situationen beror på att jag inte fick någon lön i april. Som tur var hade jag kopplat igång den förutseende hjärnhalvan i mars och betalade in två hyror för min lägenhet i rad. Vilket i sin tur antagligen fick Familjebostäder i göteborg AB att hoppa högt av glädje, med tanke på att jag oftast brukar vara 1-3 dagar försenad med hyran. Jag lever på gränsen till en betalningspåminnelse den siste varje månad. Det här borde gottgöra för dem två åren som jag har terroriserat dem med mina mindgames av att vägra betala i tid.

Så hur är min situation just nu då?
Jo. Jag har exakt 13 spänn på personkontot. Det räcker till en cheeseburgare och en halv Powerking exklusive pant. Det räcker alltså inte speciellt långt.

På affärskontot har jag minus 150 kronor, hur det nu går ihop..

Sen har jag ett sparkonto också och det är samma sång där, inte ett nickel.

Tills igår hade jag dock ett Kapitalkonto med 500 kronor, en förmögenhet nu för tiden.
Jag gick med ganska resoluta steg in på Nordea på Avenyn här i Göteborg.
Till gnissel från en spårvagn i bakgrunden öppnade jag den omotiverat tunga dörren, tjejerna i varsin kassa tittade upp från sina papper. Jag tog en lapp i automaten och det blev min tur på ett ögonblick. Tjejen i kassan såg ut att vara max 18 år gammal och hade blommig kjol, hennes kollega satt i den andra kassan och klickade på datorn, säkert Facebook. Ingen kamrer i sikte.

Jag tänkte att jag kunde lika gärna avsluta kapitalkontot, eftersom jag inte använder det och dessutom var jag tydligen tvungen att ha en bankbok för att göra insättningar och uttag.
Tjejen log när hon förklarade det för mig. Jag förklarade att jag hade tappat bort bankboken, vilket var en lögn, tjejen sade att det kostade 50 kronor om man tappar sin bankbok. Men jag kände, efter en sekunds övervägande, att jag inte orkade åka hem till lägenheten för att leta genom alla lådor och kassar för att konstatera att jag verkligen HADE tappat bort bankboken. Det kunde vara värt 50 spänn. Dra det från lönen liksom!
Hon förklarade sedan att hon kunde föra över pengarna till mitt personkonto så slapp jag få dem i kontanter. Jag tackade imponerat ja.

Medan hon gick runt och hämtade papper och gem och allt möjligt, frågade jag om det var många som kom in med sina bankböcker nu för tiden? Hon svarade att det händer kanske en gång i månaden.
Kapitalkontot startades 1981 av min mormor, när jag var inte ens ett år gammal. Lite sött faktiskt. Men eftersom vi inte är av speciellt ädel härkomst så har det inte trillat in några miljarder på kontot och således lite knotigt att ha kvar det i cirkulationen och behöva betala för borttappade bankböcker och besöka bankkontor för att få ut flisen i tid och otid.
Dessutom behövde jag pengarna eftersom jag var, som det heter på ren svenska, luspank.

I glädjeyran av mina nya pengar på kontot (det blev 450 kronor zu sammen) åkte jag till IKEA och handlade ett nytt diskställ och värmeljus för 200 kronor.
Och idag blev det en lunchpanini och sen lite fryst kyckling och klyftpotäter att livnära mig på tills lönen kommer, på måndag. så nu är mitt konto tomt igen.
Men jag har ett nytt och fint diskställ och mat i frysen och magen.

Och, se där, här låg ju en hundralapp som jag hade sparat undan förden här dagen!
Härliga tider!