För hjältar och hjältinnor stannar kvar.

Jag lämnade Gossip, en av Göteborgs pubar där främst homosexuella människor möts och har trevligt, mitt i natten. Klockan var kanske ett eller något.
Jag lämnade kvar Martin, Gustav, Christoffer och Klas, på Gossip. Motiveringen till att jag begav mig hem var helt enkelt att jag inte kunde se någon anledning att stanna kvar där inne.

För jag är inte intresserad av män i fyrtioårsåldern. Jag ville inte bli mer berusad och därmed mer bakis imorgon. Melodifestivalen var slut och festen trögstartad. Musiken var inte i min smak.

Sällskapet var förvisso toppen, men jag kunde inte förstå varför vi måste vara där inne.
Varför vi bögar måste samlas ihop på de här ställena fortfarande, år 2009.

Jag vill inte stå och dansa röv mot röv med en energisk herre i vita jeans och rynkor i hela fejjan.
Jag vill inte höra några andra män stå och berätta hur BEDÅÅÅÅRANDE de tycker att Alexander Rybak, som sjöng Norge till seger, är.
Jag vill inte vara BÖG!
Med det menar jag, att jag självklart är intresserad av män fortfarande. Men jag är fan inte bög. Bögklubbarna är inte byggda för mig. Bögmusiken är inte till för mig. RFSL kan vifta med sina regnbågsflaggor men säg inte att ni gör det för mig.

Kom inte och säg att jag har NÅGON att tacka för att samhället är så fritt och öppet för män som gillar män idag. För det är det inte. Jag kan inte gå och hålla handen genom stan en lördagkväll utan att få ord kastade i ryggen. Att få blickar inne på ett köpcenter för att jag råkade kyssa min kille (som om jag har någon...) en eftermiddag är inte världens roligaste alla gånger alla dagar.

Men jag kan ta det, för jag vet hur människor är; det som är annorlunda skrämmer och det som skrämmer är intressant. Vi tittar på skräckfilm och höjer på ögonbrynen när det är blåljus på gatan. Vi fascineras av fotbollskravaller och gängslagsmål och köper Aftonbladet när det står om Bandidos.
Kort och gott; människor är korkade.
Det spelar ingen roll var du bor och hur många rulltrappor du åker i varje dag, du är människa och du är dum. Du är fostrad av TV och tidningar och en sensation är en sensation om TV och tidningar säger att det är det. Du köper munskydd mot fågelinfluensa och skrattar åt Özz Nuyjen för att du blir tillsagd att göra det. Du förfäras över att bögar får stryk av ryska myndigheter i Moskva för ögonblicket men vad gör det när de bjuder på en sådan fantastisk show?
Och du tror på allvar att Sverige ska vinna Eurovision Song Contest varje år för att en svensk expert säger det i tidningar och TV.

Tänk om vi bara kunde stänga av allting för en stund.
Kanske åka ut i skogen och titta upp mot himlen och se de riktiga stjärnorna i miljardtal och få tänka lite ostört för en gångs skull.

Då kanske vi kan komma på att det finns någon som är så mycket viktigare än alla andra människor. Vi själva!
Den viktigaste personen i just DITT liv är ingen annan än du själv!
Det är inte din mamma, din partner, din chef, dina syskon, killarna som hånglar i köpcentret eller Fredrik och Filip på Kanal 5. Det är DU!
När du fattar det och slutar bry dig om andra människor och vad de gör, tycker, säger och anser. Då kan du komma till mig och berätta hur du gjorde...

Jag är så trött på att förväntas vara ett offer bara för att jag gillar killar.
JAG är inget offer.
Om någon slår mig så lägger jag mig inte ner och gråter.
Jag står kvar och slår tillbaka.
Jag slår tills det inte finns något kvar att slå. Sen spottar jag på marken och går därifrån.