fredag 29 maj 2009
Trafikkontoret, inte direkt Grafikkontoret...
torsdag 28 maj 2009
Torsdag, är det?
Jadå, torsdag it is. Jag har precis ätit upp en galet god thaigryta, såndär med kyckling och röd curry och, ja ni ser bilden eller hur? Den portionen var topp 10 bland mat jag har lagat själv och kommer att gå till böckerna över legendariskt goda maträtter!
Och medan jag åt så halkade jag runt på Youtube och tittade på konstiga klipp från en av världens märkligaste städer. Pyongyang i Nordkorea. Milslånga motorvägar rakt genom stan med lika tät trafik som en svensk småstad mitt i natten och överallt monument över "den store ledare" Kim Jong Ill. Hans, och landets store fader, Kim Ill Sun's statyer står överallt för att jävlas med folk och påminna dem om att "förresten, vi bestämmer!"
Med det sagt så vill jag bara önska er alla en fin dag. Hej då.
Den brända strumpan från inatt... Läs me
Nattliga ljud i lägenheten
Jag sitter här, klockan är runt 3 och jag stör mig lite på att jag inte kan finna någon speciell motivation att gå och lägga mig. Visst kommer jag att vara aptrött imorgon när jag inte förstår varför larmet tjuter klockan 8, men det är inte motivation nog.
Okej, sängen är varmare än att sitta här och frysa. Det är otroligt kallt i min lägenhet. Elementen har min pissdåliga hyresvärd, Familjebostäder i Göteborg AB, stängt av eftersom det "är sommar nu". Senast jag tittade ut genom fönsterrutan, runt midnatt gick det en eskimå förbi i full mundering och huttrade. Lustigt att jag kunde se honom med tanke på att jag sitter två meter ovan mark här en halv trappa upp.
Det var faktiskt så kallt innan att jag, på fullaste allvar, tände en massa värmeljus och ställte vid stolen som jag sitter på. Det slutade med att jag skakade av mig strumporna för att det plötsligt var för varmt, och en halv minut senare luktade det bränd strumpa och jag tittade ner på golvet för att konstatera att jag gjorde mig skyldig till "allmänfarlig vårdslöshet" och genast åkte den brinnande strumpan i diskhon, under sprakande protester.
Jag tog mitt förnuft till fånga och flyttade brickan med värmeljus (och brända strumprester) några centimeter bort, så att den istället stod under bordet. Det kändes säkrare, men samtidigt kallare.
En annan sak som får mig att inte vilja gå och lägga mig är att det, som sagt, råder störtvinter utomhus. Det blåser i alla fall smådjävlar, så att den av någon anledning fyra meter höga porten till gården står och piskar insidan av gången mellan gatan och gården. Ibland, som för att få lite variation, vänder den håll och ger gatufasaden av huset en rejäl och antagligen välförtjänt omgång.
Varje gång som den beslutsfasta porten möter huset kommer det en smäll som ger min hjärna en adrenalinkick med etiketten "Bil genom vägg! Fara!" Och efter en halv sekunds panik återfår jag lugnet och koncentrerar mig vidare på vad det nu är jag gör. Sen kommer en ny smäll och sådär håller det på. Då kan jag inte sova.
Och jag antar att mina grannar har samma bekymmer. Men det är ingen som bryr sig om att ringa störningsjouren så att de kommer hit och gör flisor av porten en gång för alla. Inte gör jag det heller, jag orkar inte dividera med några kaffestressade snubbar mitt i natten och börja argumentera om värdet i min egen nattsömn.
Mina grannar brukar inte hälsa på mig, det är nog för att jag är 'ny' i kvarteret. Jag har bara bott här i drygt två år och då är det inte riktigt okej att föra en vuxen konversation med sin granne. Det går dock bra att slänga ut mina kläder ur torkskåp och annat, trots att jag hade bokat tvättiden, i måndags förra veckan.
Grannarna tror säkert att det är jag som för ett jävla väsen nu, eftersom porten hänger utanför min lägenhet. Imorgon går säkert snacket i trappan bredvid om huliganen nere på 21an som spränger högtalare och ägnar sig åt fildelning hela nätterna.
Fuck them.
Jag surfar runt på nätet och kollar efter nya lägenheter och som det ser ut nu är det lite lovande med en lägenhet som ligger ett kvarter från Nordstan, mot Kronhusbodarna till.
Finfina grejer om det går i lås.
Då ska jag ta en tripp tillbaka till Majorna ibland och smörja in gångjärnen på porten här utanför.
Okej, sängen är varmare än att sitta här och frysa. Det är otroligt kallt i min lägenhet. Elementen har min pissdåliga hyresvärd, Familjebostäder i Göteborg AB, stängt av eftersom det "är sommar nu". Senast jag tittade ut genom fönsterrutan, runt midnatt gick det en eskimå förbi i full mundering och huttrade. Lustigt att jag kunde se honom med tanke på att jag sitter två meter ovan mark här en halv trappa upp.
Det var faktiskt så kallt innan att jag, på fullaste allvar, tände en massa värmeljus och ställte vid stolen som jag sitter på. Det slutade med att jag skakade av mig strumporna för att det plötsligt var för varmt, och en halv minut senare luktade det bränd strumpa och jag tittade ner på golvet för att konstatera att jag gjorde mig skyldig till "allmänfarlig vårdslöshet" och genast åkte den brinnande strumpan i diskhon, under sprakande protester.
Jag tog mitt förnuft till fånga och flyttade brickan med värmeljus (och brända strumprester) några centimeter bort, så att den istället stod under bordet. Det kändes säkrare, men samtidigt kallare.
En annan sak som får mig att inte vilja gå och lägga mig är att det, som sagt, råder störtvinter utomhus. Det blåser i alla fall smådjävlar, så att den av någon anledning fyra meter höga porten till gården står och piskar insidan av gången mellan gatan och gården. Ibland, som för att få lite variation, vänder den håll och ger gatufasaden av huset en rejäl och antagligen välförtjänt omgång.
Varje gång som den beslutsfasta porten möter huset kommer det en smäll som ger min hjärna en adrenalinkick med etiketten "Bil genom vägg! Fara!" Och efter en halv sekunds panik återfår jag lugnet och koncentrerar mig vidare på vad det nu är jag gör. Sen kommer en ny smäll och sådär håller det på. Då kan jag inte sova.
Och jag antar att mina grannar har samma bekymmer. Men det är ingen som bryr sig om att ringa störningsjouren så att de kommer hit och gör flisor av porten en gång för alla. Inte gör jag det heller, jag orkar inte dividera med några kaffestressade snubbar mitt i natten och börja argumentera om värdet i min egen nattsömn.
Mina grannar brukar inte hälsa på mig, det är nog för att jag är 'ny' i kvarteret. Jag har bara bott här i drygt två år och då är det inte riktigt okej att föra en vuxen konversation med sin granne. Det går dock bra att slänga ut mina kläder ur torkskåp och annat, trots att jag hade bokat tvättiden, i måndags förra veckan.
Grannarna tror säkert att det är jag som för ett jävla väsen nu, eftersom porten hänger utanför min lägenhet. Imorgon går säkert snacket i trappan bredvid om huliganen nere på 21an som spränger högtalare och ägnar sig åt fildelning hela nätterna.
Fuck them.
Jag surfar runt på nätet och kollar efter nya lägenheter och som det ser ut nu är det lite lovande med en lägenhet som ligger ett kvarter från Nordstan, mot Kronhusbodarna till.
Finfina grejer om det går i lås.
Då ska jag ta en tripp tillbaka till Majorna ibland och smörja in gångjärnen på porten här utanför.
onsdag 27 maj 2009
Premiär för "bra skit - dålig skit" !
Nu är det premiär för den fetaste hetaste listan ever..!
Bläng in!
Bra skit:
1. Att gå upp klockan 9 och äta en långsam frukost med te och Nyhetsmorgon.
2. Spotify.
3. Green Days nya album.
4. Marit Paulsen.
5. De 18 minuterna varje morgon som det är solljus i mitt kök.
Bubblare.
Mina nya skor. Bara de slutar skava till höger snart..
Dålig skit:
1. Att fylla i papper.
2. Att ringa och beställa arbetsgivarintyg hela dagarna.
3. Att Arbetsförmedlingen behandlar mig som en kriminell tölp.
4. Att ha kallt i lägenheten, samtidigt som man får en tidning från hyresvärden med slogan: "Här trivs man!"
5. De 23 timmarna och 42 minuterna som det är totalt jävla mörker i mitt kök. (nu överdriver jag lite.)
Bubblare.
Vädret..
Bläng in!
Bra skit:
1. Att gå upp klockan 9 och äta en långsam frukost med te och Nyhetsmorgon.
2. Spotify.
3. Green Days nya album.
4. Marit Paulsen.
5. De 18 minuterna varje morgon som det är solljus i mitt kök.
Bubblare.
Mina nya skor. Bara de slutar skava till höger snart..
Dålig skit:
1. Att fylla i papper.
2. Att ringa och beställa arbetsgivarintyg hela dagarna.
3. Att Arbetsförmedlingen behandlar mig som en kriminell tölp.
4. Att ha kallt i lägenheten, samtidigt som man får en tidning från hyresvärden med slogan: "Här trivs man!"
5. De 23 timmarna och 42 minuterna som det är totalt jävla mörker i mitt kök. (nu överdriver jag lite.)
Bubblare.
Vädret..
tisdag 26 maj 2009
Och om jag nu inte vill ha vita skor (oc
måndag 25 maj 2009
söndag 24 maj 2009
Majorna-Mölndal
(Först och främst. Jag skulle aldrig planka, tjuvåka eller bryta mot någon som helst regel eller lag i vårt samhälle. Jag har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det. Om det står annorlunda i min blogg så är det rent påhitt från min sida!)
Igår var det äntligen dags att träffa paret Waltersson - Wiberg - Fogelberg. Det består av Christoffer och Jenny och de håller till i förortsdjungeln Mölndal. Jag tog kontakt runt 21-tiden på Järntorget där jag och en annan Christoffer, bloggaren här till höger, befann oss för tillfället efter att ha tittat på "Änglar och Demoner".
En okej film för övrigt, förutom att de första 15 minuterna var en smula suddiga, men vad kan man förvänta sig av en heldigital modern biograf i en storstad?
Jag lämnade Christoffer och hoppade på buss 761, tror jag att det var, mot Mölndal.
Nu kommer det intressanta i sammanhanget, jag VET att mitt Västtrafik-kort bara gäller inom Göteborgs kommun, men jag ska alltså åka söderut till en annan kommun, och det får jag inte göra med det kortet som jag har nu. Eller det är klart att jag får göra, men jag måste köpa ett tillägg och det är så dumt, krångligt och dyrt så jag skiter i det helt enkelt. Jag orkar inte läsa pdf-en och jag är snål.
Jag närmar mig Sahlgrenska sjukhuset och vet att också kommungränsen ligger och lurar efter en stund, bland de uttråkade villorna någonstans. Jag bryr mig föga. Inga kontrollanter på bussen, bara Idolfinal-intresserade ungdomar och andra människor med halvöppna ögon och en tung säck med nonchalans att bära genom livet, vid sin sida.
Inte helt ovanligt när man bor i Mölndal för länge.
Jag kommer fram till mina vänners hållplats med det lustiga namnet "Bifrost". Hela bostadsområdet heter Bifrost. Jag fattar noll som vanligt, men kliver av och börjar smsa Christoffer som gör sig redo att trycka in mig i portuppgången med sin knapp.
Jag kommer in i deras kök där de äter lite grillat och erbjuder mig, som otacksamt tackar nej. Men gärna en öl, ja tack. Gottigott.
Vi sitter och pratar om livet och lyssnar på spotify-musik. De ska gifta sig om en månad och jag ska börja fila på ett tal som jag hoppas ska bli något utöver det förväntade och vanliga. Jag utlovar inga världsrekord, men väl ett tal.
Vi hittar en öl till och de andra dricker något lättdrucket rosé som skulle få Bengt Frithiofssons mustasch att snurra som en ivrig propeller. Gott tycker jag i alla fall som får ett glas, men vad fan vet jag om vin?
Klockan närmar sig 2 på natten och Jenny tackar för sig och jag börjar fingra efter mobiltelefonen för att se när nästa buss går inåt byn.
Jag har här hunnit bli lite "på pickalurven" och det är förvisso skön stämmning men jag känner väl att det är en bra punkt att bryta upp eller något, likt så många pretentiösa konstnärssjälar före mig, brukar formulera det.
En kvart senare står jag nere vid Bifrost-hållplatsen igen och suckar lite tacksamt att det inte är fullt av fjuniga tonåringar med snefylla och GHB-andedräkt, som det brukar vara ibland på helgerna. Jag är väl för sent ute, de ligger och spyr sig själva till sömns på diverse villakällargolv eller i någon lokal fyllecell, enligt traditionen.
I går kväll var det bara två kärlekspar som stod och småkysstes, och så jag, på hållplatsen.
Jag sneglar lite avundsjukt på paren, med jämna mellanrum i väntan på bussen.
I och med min egen lätta berusning så börjar jag noja för kontrollanter för min stundande hemresa. Det är enklare att smälta in på en buss med ett gäng packade ungdomar, för då vågar inte busschauförren öppna käften och börja snacka biljetter med en. Vissa chaufförer är totalt ointresserade om du tjuvåker eller inte och vissa andra är raka motsatsen och leker militärpolis när man kliver ombord.
Bussen kommer, i tid faktiskt.
Jag kliver ombord och låtsas att jag pratar i telefonen samtidigt. Chauffören bryr sig inte en sekund om mig, så jag går in och avslutar "samtalet" och sätter mig att läsa.
Jag ser villorna, fulla med nervösa föräldrar, svischa förbi bussfönstret och känner mig nojigare och nojigare, ju närmare kommungränsen vi kommer. Kärleksparen bedriver något som man inte ser dagtid, ombord lokaltrafiken, grovhångel är väl det närmaste en rättvis beskrivning vi kommer.
Efter 10 minuters nervöst tittande på varenda hållplats, efter kontrollanter, ser jag äntligen Sahlgrenska sjukhusets parkeringshus torna upp sig till vänster och jag är home safe.
Efter ytterligare några minuter svänger bussen förbi Kapellplatsen. Jag ser 7-eleven nere vid Vasaplatsen där både 11:an och 3:an avgår mot mina kvarter. Jag plingar och bussen närmast tvärnitar. Kärleksparen ger mig irriterade blickar när jag kliver av en hållplats för tidigt vid Vasakyrkan. Jag visste inte ens att den hållplatsen fanns, men det gör jag nu.
Jag går skamset nerför gatan och blir nervös att mina spårvagnar ska rulla förbi mig just som jag kommer ner.
Jag behöver inte oroa mig, 11:an kommer om 3 minuter. 3:an kommer om 11 minuter. Jag räknar lite på det och väljer att ta spårvagn 11, eftersom jag då tjänar 8 minuter.
Efter 5 minuters väntan dyker 11:an upp och jag hoppar ombord.
Jag tittar ner på hållplatsen och nu står det 16 minuter på spårvagn 3's rad. Tur att jag inte väntade på den.
Jag kommer hem och går och lägger mig, nöjd över mina bravader och längtar efter söndagen.
Idag, kom Jens och Caroline upp till Göteborg och drog med mig in på Liseberg (jag fixade gratis entré till dem) och vi åkte ungefär 20-25 olika attraktioner, varav 2 eller 3 fick det att vända sig lite magen. Roligast var den där jättelika gungan där man befinner sig i tyngdlöst tillstånd i ungefär 2 sekunder. En bra dag på Liseberg med lite duggregn i början som gjorde köerna obefintliga. Jag kanske skulle låta bli Liseberg i sommar bara för att kunna känna att just idag var så perfekt och så att säga, sluta när jag ligger på topp. Man ska sluta när man ligger på topp.
Igår var det äntligen dags att träffa paret Waltersson - Wiberg - Fogelberg. Det består av Christoffer och Jenny och de håller till i förortsdjungeln Mölndal. Jag tog kontakt runt 21-tiden på Järntorget där jag och en annan Christoffer, bloggaren här till höger, befann oss för tillfället efter att ha tittat på "Änglar och Demoner".
En okej film för övrigt, förutom att de första 15 minuterna var en smula suddiga, men vad kan man förvänta sig av en heldigital modern biograf i en storstad?
Jag lämnade Christoffer och hoppade på buss 761, tror jag att det var, mot Mölndal.
Nu kommer det intressanta i sammanhanget, jag VET att mitt Västtrafik-kort bara gäller inom Göteborgs kommun, men jag ska alltså åka söderut till en annan kommun, och det får jag inte göra med det kortet som jag har nu. Eller det är klart att jag får göra, men jag måste köpa ett tillägg och det är så dumt, krångligt och dyrt så jag skiter i det helt enkelt. Jag orkar inte läsa pdf-en och jag är snål.
Jag närmar mig Sahlgrenska sjukhuset och vet att också kommungränsen ligger och lurar efter en stund, bland de uttråkade villorna någonstans. Jag bryr mig föga. Inga kontrollanter på bussen, bara Idolfinal-intresserade ungdomar och andra människor med halvöppna ögon och en tung säck med nonchalans att bära genom livet, vid sin sida.
Inte helt ovanligt när man bor i Mölndal för länge.
Jag kommer fram till mina vänners hållplats med det lustiga namnet "Bifrost". Hela bostadsområdet heter Bifrost. Jag fattar noll som vanligt, men kliver av och börjar smsa Christoffer som gör sig redo att trycka in mig i portuppgången med sin knapp.
Jag kommer in i deras kök där de äter lite grillat och erbjuder mig, som otacksamt tackar nej. Men gärna en öl, ja tack. Gottigott.
Vi sitter och pratar om livet och lyssnar på spotify-musik. De ska gifta sig om en månad och jag ska börja fila på ett tal som jag hoppas ska bli något utöver det förväntade och vanliga. Jag utlovar inga världsrekord, men väl ett tal.
Vi hittar en öl till och de andra dricker något lättdrucket rosé som skulle få Bengt Frithiofssons mustasch att snurra som en ivrig propeller. Gott tycker jag i alla fall som får ett glas, men vad fan vet jag om vin?
Klockan närmar sig 2 på natten och Jenny tackar för sig och jag börjar fingra efter mobiltelefonen för att se när nästa buss går inåt byn.
Jag har här hunnit bli lite "på pickalurven" och det är förvisso skön stämmning men jag känner väl att det är en bra punkt att bryta upp eller något, likt så många pretentiösa konstnärssjälar före mig, brukar formulera det.
En kvart senare står jag nere vid Bifrost-hållplatsen igen och suckar lite tacksamt att det inte är fullt av fjuniga tonåringar med snefylla och GHB-andedräkt, som det brukar vara ibland på helgerna. Jag är väl för sent ute, de ligger och spyr sig själva till sömns på diverse villakällargolv eller i någon lokal fyllecell, enligt traditionen.
I går kväll var det bara två kärlekspar som stod och småkysstes, och så jag, på hållplatsen.
Jag sneglar lite avundsjukt på paren, med jämna mellanrum i väntan på bussen.
I och med min egen lätta berusning så börjar jag noja för kontrollanter för min stundande hemresa. Det är enklare att smälta in på en buss med ett gäng packade ungdomar, för då vågar inte busschauförren öppna käften och börja snacka biljetter med en. Vissa chaufförer är totalt ointresserade om du tjuvåker eller inte och vissa andra är raka motsatsen och leker militärpolis när man kliver ombord.
Bussen kommer, i tid faktiskt.
Jag kliver ombord och låtsas att jag pratar i telefonen samtidigt. Chauffören bryr sig inte en sekund om mig, så jag går in och avslutar "samtalet" och sätter mig att läsa.
Jag ser villorna, fulla med nervösa föräldrar, svischa förbi bussfönstret och känner mig nojigare och nojigare, ju närmare kommungränsen vi kommer. Kärleksparen bedriver något som man inte ser dagtid, ombord lokaltrafiken, grovhångel är väl det närmaste en rättvis beskrivning vi kommer.
Efter 10 minuters nervöst tittande på varenda hållplats, efter kontrollanter, ser jag äntligen Sahlgrenska sjukhusets parkeringshus torna upp sig till vänster och jag är home safe.
Efter ytterligare några minuter svänger bussen förbi Kapellplatsen. Jag ser 7-eleven nere vid Vasaplatsen där både 11:an och 3:an avgår mot mina kvarter. Jag plingar och bussen närmast tvärnitar. Kärleksparen ger mig irriterade blickar när jag kliver av en hållplats för tidigt vid Vasakyrkan. Jag visste inte ens att den hållplatsen fanns, men det gör jag nu.
Jag går skamset nerför gatan och blir nervös att mina spårvagnar ska rulla förbi mig just som jag kommer ner.
Jag behöver inte oroa mig, 11:an kommer om 3 minuter. 3:an kommer om 11 minuter. Jag räknar lite på det och väljer att ta spårvagn 11, eftersom jag då tjänar 8 minuter.
Efter 5 minuters väntan dyker 11:an upp och jag hoppar ombord.
Jag tittar ner på hållplatsen och nu står det 16 minuter på spårvagn 3's rad. Tur att jag inte väntade på den.
Jag kommer hem och går och lägger mig, nöjd över mina bravader och längtar efter söndagen.
Idag, kom Jens och Caroline upp till Göteborg och drog med mig in på Liseberg (jag fixade gratis entré till dem) och vi åkte ungefär 20-25 olika attraktioner, varav 2 eller 3 fick det att vända sig lite magen. Roligast var den där jättelika gungan där man befinner sig i tyngdlöst tillstånd i ungefär 2 sekunder. En bra dag på Liseberg med lite duggregn i början som gjorde köerna obefintliga. Jag kanske skulle låta bli Liseberg i sommar bara för att kunna känna att just idag var så perfekt och så att säga, sluta när jag ligger på topp. Man ska sluta när man ligger på topp.
torsdag 21 maj 2009
onsdag 20 maj 2009
En snabbis på banken
Min ekonomiska situation är för tillfället ansträngd.
Med det menar jag inte att jag har så mycket pengar att jag inte vet vad jag ska göra med dem, tvärtom har jag så mycket jag vill köpa men jag vet inte för vilka pengar jag ska göra det.
Situationen beror på att jag inte fick någon lön i april. Som tur var hade jag kopplat igång den förutseende hjärnhalvan i mars och betalade in två hyror för min lägenhet i rad. Vilket i sin tur antagligen fick Familjebostäder i göteborg AB att hoppa högt av glädje, med tanke på att jag oftast brukar vara 1-3 dagar försenad med hyran. Jag lever på gränsen till en betalningspåminnelse den siste varje månad. Det här borde gottgöra för dem två åren som jag har terroriserat dem med mina mindgames av att vägra betala i tid.
Så hur är min situation just nu då?
Jo. Jag har exakt 13 spänn på personkontot. Det räcker till en cheeseburgare och en halv Powerking exklusive pant. Det räcker alltså inte speciellt långt.
På affärskontot har jag minus 150 kronor, hur det nu går ihop..
Sen har jag ett sparkonto också och det är samma sång där, inte ett nickel.
Tills igår hade jag dock ett Kapitalkonto med 500 kronor, en förmögenhet nu för tiden.
Jag gick med ganska resoluta steg in på Nordea på Avenyn här i Göteborg.
Till gnissel från en spårvagn i bakgrunden öppnade jag den omotiverat tunga dörren, tjejerna i varsin kassa tittade upp från sina papper. Jag tog en lapp i automaten och det blev min tur på ett ögonblick. Tjejen i kassan såg ut att vara max 18 år gammal och hade blommig kjol, hennes kollega satt i den andra kassan och klickade på datorn, säkert Facebook. Ingen kamrer i sikte.
Jag tänkte att jag kunde lika gärna avsluta kapitalkontot, eftersom jag inte använder det och dessutom var jag tydligen tvungen att ha en bankbok för att göra insättningar och uttag.
Tjejen log när hon förklarade det för mig. Jag förklarade att jag hade tappat bort bankboken, vilket var en lögn, tjejen sade att det kostade 50 kronor om man tappar sin bankbok. Men jag kände, efter en sekunds övervägande, att jag inte orkade åka hem till lägenheten för att leta genom alla lådor och kassar för att konstatera att jag verkligen HADE tappat bort bankboken. Det kunde vara värt 50 spänn. Dra det från lönen liksom!
Hon förklarade sedan att hon kunde föra över pengarna till mitt personkonto så slapp jag få dem i kontanter. Jag tackade imponerat ja.
Medan hon gick runt och hämtade papper och gem och allt möjligt, frågade jag om det var många som kom in med sina bankböcker nu för tiden? Hon svarade att det händer kanske en gång i månaden.
Kapitalkontot startades 1981 av min mormor, när jag var inte ens ett år gammal. Lite sött faktiskt. Men eftersom vi inte är av speciellt ädel härkomst så har det inte trillat in några miljarder på kontot och således lite knotigt att ha kvar det i cirkulationen och behöva betala för borttappade bankböcker och besöka bankkontor för att få ut flisen i tid och otid.
Dessutom behövde jag pengarna eftersom jag var, som det heter på ren svenska, luspank.
I glädjeyran av mina nya pengar på kontot (det blev 450 kronor zu sammen) åkte jag till IKEA och handlade ett nytt diskställ och värmeljus för 200 kronor.
Och idag blev det en lunchpanini och sen lite fryst kyckling och klyftpotäter att livnära mig på tills lönen kommer, på måndag. så nu är mitt konto tomt igen.
Men jag har ett nytt och fint diskställ och mat i frysen och magen.
Och, se där, här låg ju en hundralapp som jag hade sparat undan förden här dagen!
Härliga tider!
Med det menar jag inte att jag har så mycket pengar att jag inte vet vad jag ska göra med dem, tvärtom har jag så mycket jag vill köpa men jag vet inte för vilka pengar jag ska göra det.
Situationen beror på att jag inte fick någon lön i april. Som tur var hade jag kopplat igång den förutseende hjärnhalvan i mars och betalade in två hyror för min lägenhet i rad. Vilket i sin tur antagligen fick Familjebostäder i göteborg AB att hoppa högt av glädje, med tanke på att jag oftast brukar vara 1-3 dagar försenad med hyran. Jag lever på gränsen till en betalningspåminnelse den siste varje månad. Det här borde gottgöra för dem två åren som jag har terroriserat dem med mina mindgames av att vägra betala i tid.
Så hur är min situation just nu då?
Jo. Jag har exakt 13 spänn på personkontot. Det räcker till en cheeseburgare och en halv Powerking exklusive pant. Det räcker alltså inte speciellt långt.
På affärskontot har jag minus 150 kronor, hur det nu går ihop..
Sen har jag ett sparkonto också och det är samma sång där, inte ett nickel.
Tills igår hade jag dock ett Kapitalkonto med 500 kronor, en förmögenhet nu för tiden.
Jag gick med ganska resoluta steg in på Nordea på Avenyn här i Göteborg.
Till gnissel från en spårvagn i bakgrunden öppnade jag den omotiverat tunga dörren, tjejerna i varsin kassa tittade upp från sina papper. Jag tog en lapp i automaten och det blev min tur på ett ögonblick. Tjejen i kassan såg ut att vara max 18 år gammal och hade blommig kjol, hennes kollega satt i den andra kassan och klickade på datorn, säkert Facebook. Ingen kamrer i sikte.
Jag tänkte att jag kunde lika gärna avsluta kapitalkontot, eftersom jag inte använder det och dessutom var jag tydligen tvungen att ha en bankbok för att göra insättningar och uttag.
Tjejen log när hon förklarade det för mig. Jag förklarade att jag hade tappat bort bankboken, vilket var en lögn, tjejen sade att det kostade 50 kronor om man tappar sin bankbok. Men jag kände, efter en sekunds övervägande, att jag inte orkade åka hem till lägenheten för att leta genom alla lådor och kassar för att konstatera att jag verkligen HADE tappat bort bankboken. Det kunde vara värt 50 spänn. Dra det från lönen liksom!
Hon förklarade sedan att hon kunde föra över pengarna till mitt personkonto så slapp jag få dem i kontanter. Jag tackade imponerat ja.
Medan hon gick runt och hämtade papper och gem och allt möjligt, frågade jag om det var många som kom in med sina bankböcker nu för tiden? Hon svarade att det händer kanske en gång i månaden.
Kapitalkontot startades 1981 av min mormor, när jag var inte ens ett år gammal. Lite sött faktiskt. Men eftersom vi inte är av speciellt ädel härkomst så har det inte trillat in några miljarder på kontot och således lite knotigt att ha kvar det i cirkulationen och behöva betala för borttappade bankböcker och besöka bankkontor för att få ut flisen i tid och otid.
Dessutom behövde jag pengarna eftersom jag var, som det heter på ren svenska, luspank.
I glädjeyran av mina nya pengar på kontot (det blev 450 kronor zu sammen) åkte jag till IKEA och handlade ett nytt diskställ och värmeljus för 200 kronor.
Och idag blev det en lunchpanini och sen lite fryst kyckling och klyftpotäter att livnära mig på tills lönen kommer, på måndag. så nu är mitt konto tomt igen.
Men jag har ett nytt och fint diskställ och mat i frysen och magen.
Och, se där, här låg ju en hundralapp som jag hade sparat undan förden här dagen!
Härliga tider!
tisdag 19 maj 2009
Det här är nästan inte ens roligt
Visst, jag måste inte titta på eländet men ibland så.. måste jag. Som någon sorts självtortyr.
måndag 18 maj 2009
Kungen rockar
Ikväll är det stödgala för Göteborgs Spårvägar på Göteborgsoperan. Tanken är att det ska samlas in pengar för att kunna köpa nya spårvagnar till Göteborg. Och ska man samla in pengar, ja då gäller det att bjuda in folk som har pengar.
Och det var inte precis några Faktum-försäljare som gick på röda mattan ikväll inte.
Det var nästan som att han hade fått syn på något eller någon som han inte gillar....
Nej men se där, Per Sjöberg, Sveriges protokollchef från Utrikesdepartementet. 
Men vi lämnar politiken därhän och tittar på vackra Prinsessan Madeleine istället.
Låt mig gissa... Pepsodent?
Och det var inte precis några Faktum-försäljare som gick på röda mattan ikväll inte.
Nej, idel ädel adel och till och med självaste kungafamiljen, sånär som på Prins Carl-Philip som är.. Någon annanstans. Kolla Se och Hör eller nåt, om ni vill veta, sånt har inte jag någon koll på.
Här har ni honom i alla fall, vår regent, självaste kungen.
Med en bestämd grimas, letade Kungen sig uppför de felproportionerade trapporna vid Göteborgsoperan.
Det var nästan som att han hade fått syn på något eller någon som han inte gillar....
Nej men se där, Per Sjöberg, Sveriges protokollchef från Utrikesdepartementet.
Han var riktigt rolig i SVT's "Diplomaterna" men jag tycker ändå att hans kollega var roligare.
Klas Ljungerg heter hans kollega förresten, han stod på en strand i något afrikanskt land med en öl i ena handen och under andra armen 3 blonda tjejer och skrattade så att han tjöt när han tackade svenska skattebetalare och Laila Freivalds för sin 'betalda semester'.
Han jobbar väl på Sveriges ambassad i Tjetjenien numera.
Han jobbar väl på Sveriges ambassad i Tjetjenien numera.
Men vi lämnar politiken därhän och tittar på vackra Prinsessan Madeleine istället.
Låt mig gissa... Pepsodent?
Och här ser vi (ja Kungen såklart) men bakom kommer hans andra dotter, Vickan.
Här börjar Kungen tröttna på alla handskakningar, det kan man ju förstå, så han gör sitt fot-trick för att få lite uppmärksamhet.
För att hälsa Kungafamiljen välkommen så hade man bogserat (ja faktiskt) ner Ostindiefararen till Frihamnen för att skjuta sönder varenda trumhinna inom 500 meters avstånd med kanonerna.
Det var nog dessutom en och annan prominentgäst som sket ner sig inne på Operan, men sådant talas det tyst om i dessa kretsar.
söndag 17 maj 2009
För hjältar och hjältinnor stannar kvar.
Jag lämnade Gossip, en av Göteborgs pubar där främst homosexuella människor möts och har trevligt, mitt i natten. Klockan var kanske ett eller något.
Jag lämnade kvar Martin, Gustav, Christoffer och Klas, på Gossip. Motiveringen till att jag begav mig hem var helt enkelt att jag inte kunde se någon anledning att stanna kvar där inne.
För jag är inte intresserad av män i fyrtioårsåldern. Jag ville inte bli mer berusad och därmed mer bakis imorgon. Melodifestivalen var slut och festen trögstartad. Musiken var inte i min smak.
Sällskapet var förvisso toppen, men jag kunde inte förstå varför vi måste vara där inne.
Varför vi bögar måste samlas ihop på de här ställena fortfarande, år 2009.
Jag vill inte stå och dansa röv mot röv med en energisk herre i vita jeans och rynkor i hela fejjan.
Jag vill inte höra några andra män stå och berätta hur BEDÅÅÅÅRANDE de tycker att Alexander Rybak, som sjöng Norge till seger, är.
Jag vill inte vara BÖG!
Med det menar jag, att jag självklart är intresserad av män fortfarande. Men jag är fan inte bög. Bögklubbarna är inte byggda för mig. Bögmusiken är inte till för mig. RFSL kan vifta med sina regnbågsflaggor men säg inte att ni gör det för mig.
Kom inte och säg att jag har NÅGON att tacka för att samhället är så fritt och öppet för män som gillar män idag. För det är det inte. Jag kan inte gå och hålla handen genom stan en lördagkväll utan att få ord kastade i ryggen. Att få blickar inne på ett köpcenter för att jag råkade kyssa min kille (som om jag har någon...) en eftermiddag är inte världens roligaste alla gånger alla dagar.
Men jag kan ta det, för jag vet hur människor är; det som är annorlunda skrämmer och det som skrämmer är intressant. Vi tittar på skräckfilm och höjer på ögonbrynen när det är blåljus på gatan. Vi fascineras av fotbollskravaller och gängslagsmål och köper Aftonbladet när det står om Bandidos.
Kort och gott; människor är korkade.
Det spelar ingen roll var du bor och hur många rulltrappor du åker i varje dag, du är människa och du är dum. Du är fostrad av TV och tidningar och en sensation är en sensation om TV och tidningar säger att det är det. Du köper munskydd mot fågelinfluensa och skrattar åt Özz Nuyjen för att du blir tillsagd att göra det. Du förfäras över att bögar får stryk av ryska myndigheter i Moskva för ögonblicket men vad gör det när de bjuder på en sådan fantastisk show?
Och du tror på allvar att Sverige ska vinna Eurovision Song Contest varje år för att en svensk expert säger det i tidningar och TV.
Tänk om vi bara kunde stänga av allting för en stund.
Kanske åka ut i skogen och titta upp mot himlen och se de riktiga stjärnorna i miljardtal och få tänka lite ostört för en gångs skull.
Då kanske vi kan komma på att det finns någon som är så mycket viktigare än alla andra människor. Vi själva!
Den viktigaste personen i just DITT liv är ingen annan än du själv!
Det är inte din mamma, din partner, din chef, dina syskon, killarna som hånglar i köpcentret eller Fredrik och Filip på Kanal 5. Det är DU!
När du fattar det och slutar bry dig om andra människor och vad de gör, tycker, säger och anser. Då kan du komma till mig och berätta hur du gjorde...
Jag är så trött på att förväntas vara ett offer bara för att jag gillar killar.
JAG är inget offer.
Om någon slår mig så lägger jag mig inte ner och gråter.
Jag står kvar och slår tillbaka.
Jag slår tills det inte finns något kvar att slå. Sen spottar jag på marken och går därifrån.
Jag lämnade kvar Martin, Gustav, Christoffer och Klas, på Gossip. Motiveringen till att jag begav mig hem var helt enkelt att jag inte kunde se någon anledning att stanna kvar där inne.
För jag är inte intresserad av män i fyrtioårsåldern. Jag ville inte bli mer berusad och därmed mer bakis imorgon. Melodifestivalen var slut och festen trögstartad. Musiken var inte i min smak.
Sällskapet var förvisso toppen, men jag kunde inte förstå varför vi måste vara där inne.
Varför vi bögar måste samlas ihop på de här ställena fortfarande, år 2009.
Jag vill inte stå och dansa röv mot röv med en energisk herre i vita jeans och rynkor i hela fejjan.
Jag vill inte höra några andra män stå och berätta hur BEDÅÅÅÅRANDE de tycker att Alexander Rybak, som sjöng Norge till seger, är.
Jag vill inte vara BÖG!
Med det menar jag, att jag självklart är intresserad av män fortfarande. Men jag är fan inte bög. Bögklubbarna är inte byggda för mig. Bögmusiken är inte till för mig. RFSL kan vifta med sina regnbågsflaggor men säg inte att ni gör det för mig.
Kom inte och säg att jag har NÅGON att tacka för att samhället är så fritt och öppet för män som gillar män idag. För det är det inte. Jag kan inte gå och hålla handen genom stan en lördagkväll utan att få ord kastade i ryggen. Att få blickar inne på ett köpcenter för att jag råkade kyssa min kille (som om jag har någon...) en eftermiddag är inte världens roligaste alla gånger alla dagar.
Men jag kan ta det, för jag vet hur människor är; det som är annorlunda skrämmer och det som skrämmer är intressant. Vi tittar på skräckfilm och höjer på ögonbrynen när det är blåljus på gatan. Vi fascineras av fotbollskravaller och gängslagsmål och köper Aftonbladet när det står om Bandidos.
Kort och gott; människor är korkade.
Det spelar ingen roll var du bor och hur många rulltrappor du åker i varje dag, du är människa och du är dum. Du är fostrad av TV och tidningar och en sensation är en sensation om TV och tidningar säger att det är det. Du köper munskydd mot fågelinfluensa och skrattar åt Özz Nuyjen för att du blir tillsagd att göra det. Du förfäras över att bögar får stryk av ryska myndigheter i Moskva för ögonblicket men vad gör det när de bjuder på en sådan fantastisk show?
Och du tror på allvar att Sverige ska vinna Eurovision Song Contest varje år för att en svensk expert säger det i tidningar och TV.
Tänk om vi bara kunde stänga av allting för en stund.
Kanske åka ut i skogen och titta upp mot himlen och se de riktiga stjärnorna i miljardtal och få tänka lite ostört för en gångs skull.
Då kanske vi kan komma på att det finns någon som är så mycket viktigare än alla andra människor. Vi själva!
Den viktigaste personen i just DITT liv är ingen annan än du själv!
Det är inte din mamma, din partner, din chef, dina syskon, killarna som hånglar i köpcentret eller Fredrik och Filip på Kanal 5. Det är DU!
När du fattar det och slutar bry dig om andra människor och vad de gör, tycker, säger och anser. Då kan du komma till mig och berätta hur du gjorde...
Jag är så trött på att förväntas vara ett offer bara för att jag gillar killar.
JAG är inget offer.
Om någon slår mig så lägger jag mig inte ner och gråter.
Jag står kvar och slår tillbaka.
Jag slår tills det inte finns något kvar att slå. Sen spottar jag på marken och går därifrån.
lördag 16 maj 2009
Nä.. Nu skiter jag i det här och går in
fredag 15 maj 2009
Hallandsposten rules!
Fast den här gången är det nog inte HP's fel att det ser lite knasigt ut i rubriksättningen
Hur som helst tycker jag också att det är en bra idé att behålla skolorna.
Hur som helst tycker jag också att det är en bra idé att behålla skolorna.
Nu ska jag till stora SVT-huset i Göteborg och skriva ut ETT papper.. Tjohoo!..
torsdag 14 maj 2009
Lite Sverigedemokrater, tjollahopp tjollahej
Idag hade den totalt inkompetenta polisledningen i Göteborg, haft det usla omdömet att förlägga en torgmanifestation med Sverigedemokraterna mitt i Brunnsparken.
För er som är från någon annan socken, kan jag berätta att Brunnsparken är Göteborgs motsvarighet till T-centralen i Stockohlm, med dem skillnaderna att det är på tok för trångt för bussar och spårvagnar och människor att vistas där samtidigt eftersom det är byggt efter befolkning som inte motsvarar dagens önskemål eller behov. Och dessutom kan du inte ta många steg i Brunnsparken förrän du står på en plats där en buss eller spårvagn rusar mot dig i full hastighet (30 km/timmen men ändå..).
Dessutom korsar en högtrafikerad gångväg mellan Nordstan och Arkaden/NK rakt genom Brunnsparken, över spår och annat elände.
På den här platsen ansåg Göteborgspolisen (kända för bland annat fiaskot under EU-kravallerna 2001) att det var lämpligt att hålla ett torgmöte med Sveriges mest hatade parti, Sverigedemokraterna. Och för att spetsa till situationen lite extra så valde man lunchrusningen som tidspunkt för demonstrationstillståndet, så att de som tvivlat på Göteborgspolisens inkompetens, nu kunde vara riktigt säkra på sin sak.
Nåväl.
Jag var där och min kamera också. Så jag plåtade lite, och här har ni några intressanta bilder.
Här har ni Jimmie Åkesson, ledare för Sverigedemokraterna
Och här har ni en samling Göteborgare som hade kommit dit för mötets skull. Kanske inte för att lyssna så mycket som att uttrycka sin egen åsikt.
Någon person hystade iväg ett par ägg mot Jimmie och hans vänner.
Strax därefter stormar våra vänner från Göteborgspolisen fram, rakt över kollektivtrafikens körfält, och väljer ut en ung kvinna i publiken och släpar med henne till sin svarta hemliga polisbuss, en bit bort.
Här har ni en herre som var någon sorts kompis med Jimmie Åkesson och de andra Sverigedemokraterna. Han kanske till och med är Sverigedemokrat själv. Vi får anledning att återkomma till 'kompisen' alldeles strax.
Göteborgarna ville vinka hejdå till Sverigedemokraterna i deras Volvo 944.
För er som är från någon annan socken, kan jag berätta att Brunnsparken är Göteborgs motsvarighet till T-centralen i Stockohlm, med dem skillnaderna att det är på tok för trångt för bussar och spårvagnar och människor att vistas där samtidigt eftersom det är byggt efter befolkning som inte motsvarar dagens önskemål eller behov. Och dessutom kan du inte ta många steg i Brunnsparken förrän du står på en plats där en buss eller spårvagn rusar mot dig i full hastighet (30 km/timmen men ändå..).
Dessutom korsar en högtrafikerad gångväg mellan Nordstan och Arkaden/NK rakt genom Brunnsparken, över spår och annat elände.
På den här platsen ansåg Göteborgspolisen (kända för bland annat fiaskot under EU-kravallerna 2001) att det var lämpligt att hålla ett torgmöte med Sveriges mest hatade parti, Sverigedemokraterna. Och för att spetsa till situationen lite extra så valde man lunchrusningen som tidspunkt för demonstrationstillståndet, så att de som tvivlat på Göteborgspolisens inkompetens, nu kunde vara riktigt säkra på sin sak.
Nåväl.
Jag var där och min kamera också. Så jag plåtade lite, och här har ni några intressanta bilder.
Här har ni Jimmie Åkesson, ledare för Sverigedemokraterna
Och här har ni en samling Göteborgare som hade kommit dit för mötets skull. Kanske inte för att lyssna så mycket som att uttrycka sin egen åsikt.
Någon person hystade iväg ett par ägg mot Jimmie och hans vänner.
Strax därefter stormar våra vänner från Göteborgspolisen fram, rakt över kollektivtrafikens körfält, och väljer ut en ung kvinna i publiken och släpar med henne till sin svarta hemliga polisbuss, en bit bort.
Här har ni entrén till Nordstan, som om den inte var igenkorkad i vanliga fall, så kände sig Göteborgspolisen tvungen att sätta stopp för all sorts passering genom ingången, till affärsinnehavarna och allmänhetens stora förtjusning.
Här har ni en herre som var någon sorts kompis med Jimmie Åkesson och de andra Sverigedemokraterna. Han kanske till och med är Sverigedemokrat själv. Vi får anledning att återkomma till 'kompisen' alldeles strax.
Här har hela glada Sverigedemokratgänget tröttnat på att 'hänga i Brunnsparken' och hoppar in i sin Toyta Hiace och puttrar iväg, längs spårvagnsspåret.
Göteborgarna ville vinka hejdå till Sverigedemokraterna i deras Volvo 944.
(observera kollektivtrafikkaoset som Göteborgspolisen lyckats åstadkomma i bakgrunden)
Här skulle man kunna tänka sig att motdemonstrationen upplöses och att Brunnsparken återgår till vardagen med flöjtspelande tiggare och stressade brats. MEn då dyker våran "Kompis" upp igen där han står och köper en cocacola av en man i korvståndet i Brunnsparken.
En ung man som, får vi anta, inte är Sverigedeokraternas största fan i Göteborg, känner igen honom och börjar strax därefter att skälla ut "Kompisen" som då tar sig fram till en polisbuss från nyss nämnda Göteborgspolisen.
Det räcker med någon minuts högljudd envägskommunikation för att en polisman ska hoppa ut ur polisbussen och springa 4-5 meter(!) för att skrämma iväg den unge mannen.
(Vem hade inte blivit rädd för en arg man med pistol i Brunnsparken?)
Vår 'Kompis' blev nog också lite rädd, så han fick åka med Göteborgspolisen från platsen.
Snipp snapp snut, så var sagan slut.
Kontenta:
*Alla ska få demonstrera, gör gärna det.
Men var beredd att ta skiten om ni står och är främlingsfientliga mitt i staden. Skriv inte på era "turnébloggar" att ni är förvånade över att det finns så många "Sverigehatare" för där har ni käpprätt fel.
Det är inte landet Sverige de hatar, det är NI som blir hatade. Just precis ni.
*Nästa gång det kommer trailertrash till Göteborg för att vara msygrasistiska på blanka dagen, snälla Göteborgspolisen, lägg mötet på någon annan plats som inte är till bredden proppfull med spårvagnar och resenärer som ska åka kollektivtrafik. Fråga Västtrafik om det är lämpligt (som om Västtrafik någonsin har gjort någonting rätt, men lokaltrafik är ändå deras grej)
Nu ska Jonas gå och köpa choklad. Hej hej.
Torsdag 11:30
Hallandsposten har återanvänt en klassisk rubrik.
"Storbranden kunde ha slutat värre".... Well.. I know..?
CSI:GOTHENBURG
Se introt till CSI GBG..... Jag gjorde den precis..
Klicka:
http://www.youtube.com/watch?v=SG1uprZrVtk
onsdag 13 maj 2009
måndag 11 maj 2009
Måndag 17:16
Okej, det blir inga bilder just nu. Jag ids inte och har inga nya bilder att lägga in, så ni får klara er utan.
Hoppas att ni har en fantastisk dag, för övrigt. Själv gör jag mitt bästa och det går ganska bra, tror jag. Jag gick och lade mig klockan 3 inatt, efter en helt vanlig söndag, som avslutades på Liseberg med Phoenix som rockade som fan på ett sånt där dansspel, där man ska träffa golvplattor i en viss ordning, och takt. Sen satt jag, som jag sa, uppe apsent och lattjade med ett 3D-program som jag har fått. Askul. Men strax innan jag går och lägger mig så kommer jag på att jag ju ska till Trygghetsrådet på möte klockan 9 idag. Och sen ska jag klippa mig hemma hos Shahrzad som jag inte har träffat på sketlänge. Sen tvätta klokcan 12. Sen momsdeklarera och laga mat och skicka a-kassa-kort. Så jag gick och la mig.
Vaknade skitförbannad men släpade mig ur sängen. Shahrzad smsade att hon inte hinner klippa mig idag så jag letade upp min mössa, gick ut i köket och hällde i mig lite Branflakes. Åkte in till stan med spårvagn 9 som, sin vana trogen, kom in för sent till Brunnsparken. Gick på ett givande (ja faktiskt!) möte och blev erbjuden kaffe, men jag tackade nej, för det kändes omständligt att mecka kaffe och sånt där i samma ögonblick som det kom en massa annat folk och skulle gå förbi oss, även om jag var i det närmaste akut behov av kaffe.
Mötet avslutades och jag var peppad som fan att direkt gå och söka jobb, så jag gick in på Elgiganten och tittade på MAC-datorer som kostade 18tusen, sen gick jag ut därifrån och kände efter och visst! Jag var jättehungrig. Så jag åker till willys på Hisingen och handlade för 94 kronor, vilket för övrigt är precis vad ett flak Heineken kostar om man handlar det på Netto i Köpenhamn, men nu var det ju inte fallet så jag åkte hem med min mat och sov en timme.
Jag väcktes av Citymail som slängde in en hög reklam, jag stod och gläntade vid persiennerna. Sen somnade jag om och väcktes av Posten som slängde in en hög post. Jag blev för pigg och nyfiken så jag gick och tittade i högen. Tjoho, ett anställningskontrakt från Mediaresurs och en räkning från Skatteverket som behövde mer pengar.
Jag är numera uppbokad från augusti till december på en SVT-webserie. Det ska bli roligt, tror jag. Just nu är jag inte på peppad på att jobba, men det får man inte säga högt för då blir de arga på Arbetsförnedringen. De tar sådant högst personligt.
Jag gick ut till tvättstugan och låtsades att jag visste vad jag höll på med och slängde in det mesta i 40gradersmaskiner, då syftar jag på temperaturen, inte lutningen.
Sen gick jag in för att tjura en stund och blogga, och ja, här sitter jag nu och tänker vänta med att posta min momsdeklaration tills precis innan de tömmer lådan här utanför. Usch. Jag har det för bra ibland känner jag. Förutom ekonomiskt då, just nu äger jag 600 kronor och det är ju inte helt fel, men de ska räcka till nästa torsdag och det är 10 dygn och det är inte bra. För det kommer en helg mellan där. Jag funderar på att sälja ett skrivbord på Blocket, för det står bara och möglar på vinden. Men jag måste nog gå upp och titta så att det står kvar. Jag har nämligen ett svagt minne att jag redan har sålt det och det är ju inte så bra i så fall.
Det stod i Aftonbladet idag, om en snorunge som blåst en miljard människor på Blocket.se Folk hade betalat för Playstations utan att få dem. Buhuuu. Stackars dem. Stackars nördar.
Jag funderar på hur förbannad en svältande flykting i Sudan skulle bli om han fick komma hit och läsa våra löpsedlar och se vilka problem vi har i Sverige. Han skulle åka bananbåten tillbaka till Sudan, svärandes över idiotiska svennebananer och skaffa sig ett internetkonto och sitta och blåsa svenskar på Blocket.se hela dagarna och sen skulle han komma tillbaka med ett hangarfartyg och spränga hela Moder Svea åt skogen. Hoppas han börjar med att nuka alla Arbetsförmedlingar då. Nu ska jag fixa lasagne, för Chris Noric kommer hit sen.
Skål!
Hoppas att ni har en fantastisk dag, för övrigt. Själv gör jag mitt bästa och det går ganska bra, tror jag. Jag gick och lade mig klockan 3 inatt, efter en helt vanlig söndag, som avslutades på Liseberg med Phoenix som rockade som fan på ett sånt där dansspel, där man ska träffa golvplattor i en viss ordning, och takt. Sen satt jag, som jag sa, uppe apsent och lattjade med ett 3D-program som jag har fått. Askul. Men strax innan jag går och lägger mig så kommer jag på att jag ju ska till Trygghetsrådet på möte klockan 9 idag. Och sen ska jag klippa mig hemma hos Shahrzad som jag inte har träffat på sketlänge. Sen tvätta klokcan 12. Sen momsdeklarera och laga mat och skicka a-kassa-kort. Så jag gick och la mig.
Vaknade skitförbannad men släpade mig ur sängen. Shahrzad smsade att hon inte hinner klippa mig idag så jag letade upp min mössa, gick ut i köket och hällde i mig lite Branflakes. Åkte in till stan med spårvagn 9 som, sin vana trogen, kom in för sent till Brunnsparken. Gick på ett givande (ja faktiskt!) möte och blev erbjuden kaffe, men jag tackade nej, för det kändes omständligt att mecka kaffe och sånt där i samma ögonblick som det kom en massa annat folk och skulle gå förbi oss, även om jag var i det närmaste akut behov av kaffe.
Mötet avslutades och jag var peppad som fan att direkt gå och söka jobb, så jag gick in på Elgiganten och tittade på MAC-datorer som kostade 18tusen, sen gick jag ut därifrån och kände efter och visst! Jag var jättehungrig. Så jag åker till willys på Hisingen och handlade för 94 kronor, vilket för övrigt är precis vad ett flak Heineken kostar om man handlar det på Netto i Köpenhamn, men nu var det ju inte fallet så jag åkte hem med min mat och sov en timme.
Jag väcktes av Citymail som slängde in en hög reklam, jag stod och gläntade vid persiennerna. Sen somnade jag om och väcktes av Posten som slängde in en hög post. Jag blev för pigg och nyfiken så jag gick och tittade i högen. Tjoho, ett anställningskontrakt från Mediaresurs och en räkning från Skatteverket som behövde mer pengar.
Jag är numera uppbokad från augusti till december på en SVT-webserie. Det ska bli roligt, tror jag. Just nu är jag inte på peppad på att jobba, men det får man inte säga högt för då blir de arga på Arbetsförnedringen. De tar sådant högst personligt.
Jag gick ut till tvättstugan och låtsades att jag visste vad jag höll på med och slängde in det mesta i 40gradersmaskiner, då syftar jag på temperaturen, inte lutningen.
Sen gick jag in för att tjura en stund och blogga, och ja, här sitter jag nu och tänker vänta med att posta min momsdeklaration tills precis innan de tömmer lådan här utanför. Usch. Jag har det för bra ibland känner jag. Förutom ekonomiskt då, just nu äger jag 600 kronor och det är ju inte helt fel, men de ska räcka till nästa torsdag och det är 10 dygn och det är inte bra. För det kommer en helg mellan där. Jag funderar på att sälja ett skrivbord på Blocket, för det står bara och möglar på vinden. Men jag måste nog gå upp och titta så att det står kvar. Jag har nämligen ett svagt minne att jag redan har sålt det och det är ju inte så bra i så fall.
Det stod i Aftonbladet idag, om en snorunge som blåst en miljard människor på Blocket.se Folk hade betalat för Playstations utan att få dem. Buhuuu. Stackars dem. Stackars nördar.
Jag funderar på hur förbannad en svältande flykting i Sudan skulle bli om han fick komma hit och läsa våra löpsedlar och se vilka problem vi har i Sverige. Han skulle åka bananbåten tillbaka till Sudan, svärandes över idiotiska svennebananer och skaffa sig ett internetkonto och sitta och blåsa svenskar på Blocket.se hela dagarna och sen skulle han komma tillbaka med ett hangarfartyg och spränga hela Moder Svea åt skogen. Hoppas han börjar med att nuka alla Arbetsförmedlingar då. Nu ska jag fixa lasagne, för Chris Noric kommer hit sen.
Skål!
söndag 10 maj 2009
Station Hammarkullen
Favorit i repris. Katten Sylvester lägge
lördag 9 maj 2009
Status: Normalt
fredag 8 maj 2009
Helt normalt i Götelabonk!
torsdag 7 maj 2009
Buh! Hahaha...
Min magiska blixt på mobilen har åter fuckat upp en bild, att man bara kan anta att det är en människa på bilden Människan på bilden är undertecknad. Det var ett tag sedan nu.
Jag har lämnat både Köpenhamn och ett par handfulla skånska och halländska och hemska städer bakom mig nu. Jag minns inte Laholm och Falkenberg, antingen sov jag eller så sket lokföraren i att köra förbi där bara.
Vid ett tillfälle, runt Ängelholm, stannade han tåget för att vi skulle få möte. Jag var tacksam för informationen och att han stannade. Sen dröjer det 7-8 minuter utan möte och då börjar vi rulla igen. Jag blir sittandes beredd på en tågkollision utöver det vanliga, men inget händer. Det är tydligen inte bara stationer som försvinner i tomma intet ikväll, även tåg.
Nästa stopp är Kungsbacka, en stad som har alla sorters komplex som en stad kan få. Folk pratar göteborska, klär sig som boråsare, beter sig som stockholmare, vet inte var Malmö ligger och är ungefär lika intressanta som örebroare.
Jag vet inte vad det handlar om, men det är nog folk med för mycket pengar och förkärlek till sina kusiner som är problemet där också.
Jag bryr mig inte, jag vill bara hem nu.
red, fredag:
Jag har ju totalt glömt att berätta om skottkärran! När Öresundståget rullar ut från Köpenhamns hovedbangård så ligger det en tjej på en bänk, längst ut på perrongen, med benen rakt ut och upp i luften (därav skottkärran) och halvnaken. På marken nedanför sitter en man med huvudet mellan tjejens ben och tar för sig. Det fick liksom bli finalen på mitt besök i Danmark för den här gången. Och nej, jag hittar faktiskt inte på. Hade jag velat ljuga så kunde jag lika gärna ha sagt att jag träffade Barack Obama och åt lunch med honom på McDonalds. Och givetvis var jag inte snabb nog att få upp någon kamera, så ni får helt enkelt tro mig!
Thank heaven...!
Thank heaven...! Mat fixad, hembiljett fixad, bara lite öl kvar att handla..! Det får bli Netto, eftersom de är billigat i Sverige så borde de ju vara billigast i Danmark också? (enkel matematik där)
Och jag känner inte till någon annan butikskedja här, förutom IRMA som är som Hemköp, så nej tack..
Lite regler om du är i Nörrebros skumma kvarter
Nörrebro rules;
Stanna inte.
Undvik ögonkontakt.
Prata inte med någon.
Köp inget.
Gå därifrån.
Spring.
Se dig inte om.
Kom inte tillbaka!
Korsar vattnet nu.
Varför hamnar jag alltid i Nörrebro..? Jag kommer antagligen bli mördad (draebpt/slettet) här en vacker dag.. Och var FAN är alla internet-caféer? Jag behöver fixa hemresa NU!
En motorsåg på trottoaren!
Kan vara bra att ha om jag nu ska sova på en lekplats i Nörrebro..
ÅH, se där, Kongens Nytorv (de menar Nytorg)! Då vet jag ju var jag är igen. Nu ska jag bara hitta ett internetcafé... Det kryllar inte av dem här direkt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)