Jag låg där i sängen och tittade på gardinerna som fladdrade i vinden samtidigt som kubikmeter efter kubikmeter med pollenblandad luft, eller luftblandat pollen, beroende på hur man ser på saken, fyllde min lägenhet.
De här dagarna av rekordvärme har jag haft otroligt svårt för att komma igång med skrivandet eller något annat för den delen. Och skit-Firefox! Rekordvärme är ett ord, inte två! Deras stavningskontroll är på gränsen till oanvändbar!
Jag har inte skrivit ett smack om den senaste veckan, trots att jag borde. Jag har åkt åtta olika tåg kors och tvärs genom landet, Göteborg-Halmstad-Göteborg-Hallsberg-Borlänge-Hallsberg-Skövde-Göteborg-Halmstad-Göteborg. För att vara exakt. Ni kan glömma att jag ska redovisa för varenda centimeter av dem tågresorna.
Men i stora drag så har jag firat midsommardagen i Halmstad (och en liten avstickare till Mellbystrand, men det talar vi tyst om i de här kretsarna). Därefter försvann jag hem till Göteborg ett par dagar och packade pappas kappsäck och åkte på festival i Borlänge. Vi jobbade bokstavligt talat rövarna av oss och jag lyckades bara nästan missa tåget hem.
Grejen var att vi jobbade sent på fredagkvällen, kanske 2 på natten, och sen sitter vi och tittar på bilderna vi tog, bland annat på "rockstjärnan" Pete Doherty i Bäbishambles som ragglade runt på scenen i ett försök att genomföra ett uppträdande.
Efter att vi tittat klart på bilderna och druckit äcklig jävla Pripps-öl var det dags att sova. Jag skulle upp klockan 7 för att inte missa 8-tåget från Borlänge och jag hade ställt klockan på tio i 7. Jag sov med skjorta och glasögon på.
Klockan 07:10 står jag helt ensam på Borlänge Central och konstaterar att allting är stängt. Ingen frukost alltså. En snubbe har somnat med hakan mot Pressbyråns ingång, ståendes med mobilen hängande löst i ena handen.
Jag går ner på min perrong och lägger mig att sova i solen och vaknar en knapp timme senare av att ett tåg som borde vara mitt rullar in.
Jag är inte kräsen och tittar inte ens på skylten utan slänger ombord mina väskor och mig själv. Sover hela vägen till Hallsberg. Sover hela vägen till Skövde (det var tydligen Bohusläns X2000 jag hoppade på i Hallsberg) Sover nästan hela vägen till Göteborg, förutom den kvarten som det tar att beställa en Halmstad-biljett.
Jag rusar in på Göteborgs Central och hämtar ut min biljett och knuffar till lite folk som står eller går för sakta, som på slentrian.
Kommer ner till Halmstad med en väska sura festivalkläder och blir upphämtad av mamma. Sover hela vägen hem till henne (750 meter) och slänger på mig kostym och obekväma skor.
Sen åker jag ut till Grötvik med Poffe (bloggen här bredvid) och Kristian som redan börjat smaka på den kassen öl som Poffe tagit med sig.
Bröllopet var väldigt fint. Det är nog det mest speciella bröllopet jag har varit på, eftersom jag antingen varit för liten och trög eller så har jag jobbat som fotograf på bröllop. Nu var det två av mina närmaste vänner, Christofer och Jenny som gifte sig och tog sig namnet Fogelberg.
Festen på kvällen var legendarisk och innehöll både knasfylla, grym musik, marschaller, nattbad och som lök på laxen snubblade jag på dansgolvet men som 'tur' var så dämpades fallet av kanten på DJ-golvet mot mitt knä. Jag kliar på sårskorpan en vecka senare.
Nu är det plötsligt fredag och efter ett par extra dagar i Halmstad är jag nu alltså hemma i Göteborg igen. Här blir jag till tisdag då det bär av till Hultsfred.
Bilder från hela händelseförloppet här ovan, kommer imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar