Se dig för i helvete för.. idiot!

Jag gick av spårvagnen på Masthuggstorget, fick lite feeling i det fina vädret innan idag och vandrade nerför Andra Långgatan och njöt av musik och sol.
Jag kommer fram till Järntorget och ser en massa spårvagnar och bussar och tänker 'äh vafan' och fortsätter gå, upp genom Haga där det sitter caféfolk överallt.
Blir lite avundsjuk och ringer Martin och bestämmer att vi ska äta lunch (klockan är typ 16) tillsammans så han styr inåt byn.

Framme vid Sprängkullsgatan tittar jag mig för vid övergångsstället, ser en del bilar nere vid allén men går ut ändå, de har tid att stanna ändå.
En vinröd SAAB kör längst fram. Jag har precis börjat gå ut i gatan. Föraren (här döpt till idiot 1) gasar på.
Jag blir livrädd och ser plåten på motorhuven närma sig i 40-45 kilometer i timmen.

Föraren är vänd inåt gatorna och bilen är i full fart, nu framme vid mig som är RAKT i dess väg.
Det går ett knappt ögonblick och jag lyckas få upp ena handen mot motorhuven på bilen och slungar mig själv i en halv volt över bilen, snuddar vid vindrutan och fortsätter nerför sidan och landar precis utanför förarens dörr. Han tittar framåt och tvärnitar bilen.


(jag kommer nerifrån i bild, idiot 1 kommer från vänster i bilden)

Nu tar min reptilhjärna över. Jag stegar fram, med en ömmande vänsterhand och SLITER upp den femtioåriga mannens dörr och frågar på ren svenska "VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED?"

Sedan följer en intressant dialog som jag ska försöka återge så noggrant som möjligt.

Idiot 1:
"oj oj oj oj, hur gick det? Hur gick det?"

Idiot 2 (jag):
"Är du inte klok eller, vad fan gör du?"

Idiot 1:
"Jag såg inte dig, hur gick det?"

Idiot 2:
"Vadå inte såg mig, det är ju ett ÖVERGÅNGSSTÄLLE!"

Idiot 1:
"Ja, ja, ja. Jag tittade inte framåt, hur gick det?"

Idiot 2:
"Du kör runt i trafiken med ett ton plåt och tittar åt fel håll, är du full eller?"

Idiot 1:
(nu med gråt i rösten)
"Nej alltså, förlåt jättemycket, hur gick det med dig? Förlåt!"

Idiot 2:
"Jag klarade mig för att jag hann se dig, men du är ju livsfarlig!"

Idiot 1:
"Förlåt mig. Förlåt. Hur gick det?"
(Han darrar ordentligt på rösten. Jag tycker lite synd om honom men är samtidigt skitförbannad)

Idiot 2:
"Vad heter du?"

Idiot 1:
"Eh alltså ja.. Jag...." Han tvekar.

Idiot 2:
"Vad har du för registreringsnummer?"
(Jag går runt hans bil och tittar efter, han har den smått komiska kombinationen TUT 107)

Idiot 2:
"Jag kommer att höra av mig"

Idiot 1:
"Ja, gör det.. Förlåt mig!"

Jag slänger igen hans bildörr rakt i näsan på honom så att han får slänga bak huvudet in i bilen.

Varför kallar jag mig själv för idiot?
Jo, därför att jag är så dum att jag glömmer att det finns STÖRRE idioter än mig själv ute i trafiken. Och en idiot med ett ton plåt i hög hastighet på ett övergångsställe dessutom.. Tur att det inte var en pensionär eller småbarn som gick där och inte såg sig för, då hade det varit köttfärs och pressfotografer där. Ett minne för livet för oss båda och en påminnelse om hur jävla lätt det är att det händer, det där vi alla vi undvika, att bli skadade, dödade eller åtalade.

Lär av mig, sänk musiken i lurarna och se dig för ibland och kom ihåg, det finns farliga människor bland oss hela tiden. Bara för att du ser dig för, betyder det inte att alla andra gör det..

Sen gick jag och åt thai med Martin och lugnade ner mig lite.