Varning för ras?

I morse gick jag upp vid 6.40, jag var oerhört trött, eftersom jag inte kunde låta bli att titta på "En kvinnas doft" på TV3. Al Pacino, Chris O'Donnel och Philip Seymour Hofmann är totalt lysande i sina karaktärer. Manuset klipper allt annat vid fotknölarna och det är vackert filmat och klippt. Den här filmen är bland topp 5 i mina böcker.
Synd att pucko-TV3 ska visa den mitt i natten på en söndag, när de visar Con-Air och Independence Day om vartannat på bästa sändningstid och ingen reagerar.

Nu kanske ni undrar varför jag går upp så tidigt, när jag sovit så kort? Jo jag skulle med tåget till Halmstad för att hälsa på lite vänner och familj och gamla kollegor. Jag har precis varit på TV4 Halland på Lilla Torg, min arbetsplats under 6 år, 2001-2007. Det sitter många minnen i väggarna där inne och jag känner mig både som ung på nytt och gammal som gatan när jag går förbi redaktionen, kameraförrådet och det numera nedlagda kontrollrummet. Jag minns när kanalen flyttade dit för 6 år sedan och vi satte upp hyllor och drog kablar och fixade med ljussättning i studion. Många har slutat och gått vidare därifrån sedan dess, och vissa jobbar kvar och det är fantastiskt att få besöka dem människorna igen. Som om allting har lämnats hyfsat orört för min skull, även om jag vet att det inte är så.
Patrik skulle åka med en reporter som jag inte känner igen, till Hyltebruk nu vid tiotiden, jag var nästan sugen på att följa med faktiskt.


Göteborg central kl 7 i morse

Istället gick jag till stadsbiblioteket och satte mig med datorn och skriver det här. De byggde biblioteket runt 2005 tror jag. Det är jättefint och modernt, stort och luftigt med utsikt över Nissan och city. Bussarna kör förbi borta på Österbro. Högskolestudenter lär sig nya saker ur böcker bara ett par meter bort. Vid ån som går under mig står två män och kastar bröd till måsarna som landar på isen och slåss om maten. Det är snö överallt, ibland även i luften men ändå någon plusgrad varmt här nere.

Jag kommer ihåg när jag och Mattias Johansson stod här inne och häpnade över att de hade trådlöst internet och strömuttag i varje stolpe, för folk med laptopdatorer som behövde det. Viktiga människor. Människor på språng.
5 år senare bor jag i Göteborg och Mattias i Stockholm, vi ses sporadiskt och håller koll på varandra via Facebook. Stadsbiblioteket står där det står, antagligen överlever huset både mig och Mattias och ingen blir längre imponerad över det trådlösa nätverket eller strömuttagen.

Fan, jag börjar bli gammal.