Visst är det tokigt ibland, hur människor kan te sig och bete sig? Jag sitter nu och äter lite sen thailunch på Arkaden i Göteborg och här fungerar det så att man går fram till en kassa och beställer och betalar, sen går man till vänster och hämtar sin mat, sen går man och äter, sen gör man lite som man vill, åker hem eller vad fan vet jag? Men för att beställa så måste alltså på något vis nå fram till den trevliga unga damen i kassan. Och nu stod det två stycken mindre trevliga och till synes mindre begåvade damer mellan mig och kassan. De stod sådär 2-3 meter från kassan så det var inte helt klart att de skulle beställa eller om de bara hade fastnat i något ögonblick.
Damen i kassan log vänligt och undrade antagligen samma sak som jag. Jag försökte påkalla deras uppmärksamhet genom att söka ögonkontakt, det lyckades föga. En av dem, gissa hårfärgen, gav mig en blick av "vad vill du, äckel?". Så jag tröttnade, vilket jag ofta gör. Jag frågade, "står ni i kö?" De svarar "Ja, alltså. Nej. Vi har inte bestämt oss". Så jag tog upp ett hagelgevär och blåste skallen av dem och väntade tills de hade beställt, vilket tog ungefär 2 minuter, helt okej i sammanhangen, jag fick ju något att blogga om.
Tidigare gick jag en kort promenad längs Kungsgatan och stöter givetvis på skyltar om snöras, takras, isras och se upp för fan. Det måste vara en del ekonomi i det där numera, att tillverka de där varningsskyltarna. För några år sedan var det mer sällsynt med den typen av varningar, eftersom det inte var lika noga med att få medborgarna att överleva vintern. Det var lite "Här varsågod, tjong i medaljongen, här kommer en istapp eller två ton snö i ljudets hastighet rakt uppifrån, god fortsättning!" Det var någon stackars sextonårig grabb på Drottninggatan i Stockholm som strök med efter ett isras och det är inte så skoj. Men därefter fick politikerna panik och genast var det fastighetsägarnas ansvar för att skotta tak och trottoarer.
Minns ni scenen i "Ensam Hemma 2" där han den lille tjocke inbrottstjuven (Joe Pesci) halkar runt på en innergård i New York och slår sig ganska fördärvad när han ska försöka ta sig upp på brandstegen eller vad det är? Så ser det ut överallt i Göteborg numera, och så såg det även ut i Stockholm för några dagar sedan. Jag var där och hälsade på goda vänner och fick någon form av vinterkräksjuka. Men det var det nog värt.
Nehe. Nu ska jag äta upp min thaimat, jag har aptit som en kamphund på en förskola!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar