Varning för knas.

Visst är det tokigt ibland, hur människor kan te sig och bete sig? Jag sitter nu och äter lite sen thailunch på Arkaden i Göteborg och här fungerar det så att man går fram till en kassa och beställer och betalar, sen går man till vänster och hämtar sin mat, sen går man och äter, sen gör man lite som man vill, åker hem eller vad fan vet jag? Men för att beställa så måste alltså på något vis nå fram till den trevliga unga damen i kassan. Och nu stod det två stycken mindre trevliga och till synes mindre begåvade damer mellan mig och kassan. De stod sådär 2-3 meter från kassan så det var inte helt klart att de skulle beställa eller om de bara hade fastnat i något ögonblick.

Damen i kassan log vänligt och undrade antagligen samma sak som jag. Jag försökte påkalla deras uppmärksamhet genom att söka ögonkontakt, det lyckades föga. En av dem, gissa hårfärgen, gav mig en blick av "vad vill du, äckel?". Så jag tröttnade, vilket jag ofta gör. Jag frågade, "står ni i kö?" De svarar "Ja, alltså. Nej. Vi har inte bestämt oss". Så jag tog upp ett hagelgevär och blåste skallen av dem och väntade tills de hade beställt, vilket tog ungefär 2 minuter, helt okej i sammanhangen, jag fick ju något att blogga om.

Tidigare gick jag en kort promenad längs Kungsgatan och stöter givetvis på skyltar om snöras, takras, isras och se upp för fan. Det måste vara en del ekonomi i det där numera, att tillverka de där varningsskyltarna. För några år sedan var det mer sällsynt med den typen av varningar, eftersom det inte var lika noga med att få medborgarna att överleva vintern. Det var lite "Här varsågod, tjong i medaljongen, här kommer en istapp eller två ton snö i ljudets hastighet rakt uppifrån, god fortsättning!" Det var någon stackars sextonårig grabb på Drottninggatan i Stockholm som strök med efter ett isras och det är inte så skoj. Men därefter fick politikerna panik och genast var det fastighetsägarnas ansvar för att skotta tak och trottoarer.

Minns ni scenen i "Ensam Hemma 2" där han den lille tjocke inbrottstjuven (Joe Pesci) halkar runt på en innergård i New York och slår sig ganska fördärvad när han ska försöka ta sig upp på brandstegen eller vad det är? Så ser det ut överallt i Göteborg numera, och så såg det även ut i Stockholm för några dagar sedan. Jag var där och hälsade på goda vänner och fick någon form av vinterkräksjuka. Men det var det nog värt.

Nehe. Nu ska jag äta upp min thaimat, jag har aptit som en kamphund på en förskola!

Hemma i Göteborg igen.

Hemma i Göteborg igen.

Blygt med folk på centralen.

Blygt med folk på centralen.

:-D

:-D

Ha lite TÅLAMOD!

Ha lite TÅLAMOD!

Gissa sången..

Gissa sången..

Fika och skita

Condeco, Arkaden. Skum skylt. Kul dock. Gluten for the win..

Jag fikade, som ni ser, med Phoenix innan, eftersom Christoffer hade tvättdag idag. Imorgon ska det dock bli äventyr med honom, jag ska lura iväg honom till något skumt ställe och be honom ta bilder på min mustasch innan den åker av, för det gör den imorgon kväll nämligen. Vi hoppade Condeco förresten, och fikade på Bruno's vid Kronhusbodarna istället, deras chokladkaka är att DÖ för, som ni säkert har läst om här innan.

För övrigt så träffade jag på min gamla fastighetsskötare på spårvagnen. Vi hälsade på varandra och jag var nära att fråga hur de nya hyresgästerna hade det i den vanligtvis svinkalla lägenheten där jag bodde förut. De borde rimligtvis ha frusit ihjäl den här vintern, men jag orkade inte fiska i det. Tidigare idag hade jag min nya fastighetsskötare här som tog lite mått för att sätta upp en ny duschstång, en hållare för duschhandtaget alltså. Han återkommer imorgon. Han verkar alltid vara upptagen med något helt annat, idag stod han och skrev ett långt sms i min hall innan han tackade för sig och gick, kunde han inte skrivit det där sms:et i trapphuset?

Jag minns min förrförra fastighetsskötare. Mycket latare än honom finns inte. Han kunde sanda trottoaren i maj och komma två dagar efter avtalad tid för att laga något mer eller mindre akut. Om han ens dök upp, det vill säga. En gång dök han upp i min hall när jag låg och sov. Han brakade in genom dörren med någon snubbe som var bra på ventilation och båda blev helt ställda när jag vaknade i sovrummet och undrade vad de höll på med. "Ojdå, jag trodde du skulle vara på jobbet" sa han. Jag höll på att svara "Ja, till skillnad från dig, som aldrig jobbar då. "Borde inte det räknas som hemfridsbrott?

En gång rasade en stor del av grannen ovanför's golv och således mitt tak, ner i badkaret när jag inte var hemma. Jag ringde för att anmäla skadan till idioten och han bara garvade och menade något i stil med "ja, som det kan bli, ho ho ho!" Då tände jag till och röt till honom så högt att det dök upp en polsk murare nästa dag som skamset ordnade hålet och målade över spacklet med iver. Jag bjöd polacken på lite choklad som jag hade hemma.
Men fastighetsskötaren jag hade där var inget vidare faktiskt, med tanke på att han sket i både hyresgäster och själva fastigheten borde han kallats för fastighetsskitaren.

Nu ska jag inte vara bitter. Jag är glad idag, för jag har börjat träna igen, köpt gymkort och allt. Det är Fitness 24-7 som gäller och deras anläggning var nästan folktom idag, när jag var där för första gången och det var ju bra, eftersom jag inte gillar människor i grupp allt för mycket. Imorgon ska jag tillbaka för lite kondition. En mjukstart, skulle jag vilja kalla det.

Simpsons på TV nu. Ses!

Favorit i repris!

Sport på TV

Det här är från arkivet. Någon gång 2008 när jag satt och blev arg på en sportsändning i TV som inte innehöll speciellt mycket sport. Håll till godo..

Jag satt i soffan och var lite trött och bankade med hela näven för att få lite liv i fjärrkontrollen. Jag hade precis ätit upp lite mexikansk mat, fast svensk då. Och på TV var det utlovat "fotboll" på TV6, men det enda som visades var vuxna män som stod mot en bakgrund av idrottsplatser i motljus och fullt med italienska, spanska och engelska huliganer som slog skiten ur varandra och åt av stolarna.

Det enda de gjorde var att säga "Jaha, nu ska vi över till Camp Nou och prata med Glenn och Ola" sen klipptes det runt en massa grafik och swooschar och sen var bilden från Camp Nou och där står Ola och Glenn och tittar ner i en monitor och är sådär barnprogram-förvånade när de ser sig själva i bild och tittar storögt rakt in i kameran och bara "Jaha, nu ska vi tydligen få se ett klipp här" och så rullar de klippet och börjar peka med en massa streck över hela skärmen, som en uttråkad högstadiebrud med en spritpenna och sen bara "tillbaka till studion nu i Stockholm för mer upptakt." Och tillbaka i studion så påannonserar dem skåpen reklamen "nu blir det reklam!" som om de VILLE tappa tittare på allvar.

Sen blir det en miljard Carlsberg-reklamer och tips om värrdelösa TV-serier på TV6 som ingen någonsin kommer att följa på allvar. Sen kommer vi in i studion i Stockholm igen där dem bara "tillbaka nu till Glenn och Julius och Ola och Ara och någon annan Glenn och lite annat folk som också ska försöka kommentera vad som sades innan reklamen". Också klipps bilden till en grafik-grej som har fastnat mitt i alltihop och i bakgrunden hör man en mikrofon skrapa till och nån säger på göteborska "ligger vi ute snart ellerrr?"

Jag som ville titta på FOTBOLL och inte folkhögskolespex blandat med en TV-utsändning som får vitrysk lokal-TV att likna CNN.

Jag slog över till TV4 där det också var sport och det handlade om bandy, där de spelar typ hockey, fast med en minimal boll som far iväg i ljusets hastighet mot en målvakt som inte får ha några skydd för det är fusk.

Det kan jag säga direkt, att det spelar ingen roll om han har några skydd eller inte, för träffar bollen honom så är han aska i vilket fall som helst. Som tur är så är bandyspelarna ganska pricksäkra och målet är som ett fotbollsmål i storlek så ingen blir förbannad på målisen om han inte fångar bollen. Det har faktiskt aldrig hänt att en bandymålvakt har fångat en boll och om det nu skulle hända så skulle han hamna i Hall of fame och på Södersjukhuset på samma gång, och det tycker nog de flesta bandymålvakter, är ganska onödigt.

Det var lite mer underhållning där i alla fall, för i slutskedet av reportaget så är det ett lag som anfaller målet och jag menar verkligen att LAGET anfaller MÅLET. Det är inte en boll någonstans i närheten, inte vad man kan se, utan istället är det 11 personer som åker i 70 kilometer i timmen rakt mot en målbur av gjutjärn, utan några som helst skydd. När de är 20 meter från målet så zoomar kameran in en liten boll som landar snyggt bakom en livsduckande målvakt och sekunden efteråt dundrar 11 vuxna män med skridskor, i full fart in i nät, mål, målvakt och varandra, trots en del spridda försök att SPRINGA åt andra hållet. Jag garvade så hela soffan skakade, sen blev det basket från Solna, då satte jag mig här istället.

Hjälp. Mustasch!

Hjälp. Mustasch!

Utsikten från mitt köksfönster. Ni kansk

Utsikten från mitt köksfönster.
Ni kanske inte tror mig, men jag gillar den faktiskt. Något som jag har lite mer blandade känslor om är det faktum att mina grannar håller på att renovera sina kök. Som verktyg har de dynamit. Men jag har ett bra motgift; Spotify och hög volym! Ha!

En leopardgecko

De förekommer främst i Sydamerika, samt i östra Halmstad. De äter syrsor (när de har lust..) och beter sig högst själviskt, vilket är en av få likheter med människan.

Jens har en sådan och det är just den som är på bilden.

Varning för ras?

I morse gick jag upp vid 6.40, jag var oerhört trött, eftersom jag inte kunde låta bli att titta på "En kvinnas doft" på TV3. Al Pacino, Chris O'Donnel och Philip Seymour Hofmann är totalt lysande i sina karaktärer. Manuset klipper allt annat vid fotknölarna och det är vackert filmat och klippt. Den här filmen är bland topp 5 i mina böcker.
Synd att pucko-TV3 ska visa den mitt i natten på en söndag, när de visar Con-Air och Independence Day om vartannat på bästa sändningstid och ingen reagerar.

Nu kanske ni undrar varför jag går upp så tidigt, när jag sovit så kort? Jo jag skulle med tåget till Halmstad för att hälsa på lite vänner och familj och gamla kollegor. Jag har precis varit på TV4 Halland på Lilla Torg, min arbetsplats under 6 år, 2001-2007. Det sitter många minnen i väggarna där inne och jag känner mig både som ung på nytt och gammal som gatan när jag går förbi redaktionen, kameraförrådet och det numera nedlagda kontrollrummet. Jag minns när kanalen flyttade dit för 6 år sedan och vi satte upp hyllor och drog kablar och fixade med ljussättning i studion. Många har slutat och gått vidare därifrån sedan dess, och vissa jobbar kvar och det är fantastiskt att få besöka dem människorna igen. Som om allting har lämnats hyfsat orört för min skull, även om jag vet att det inte är så.
Patrik skulle åka med en reporter som jag inte känner igen, till Hyltebruk nu vid tiotiden, jag var nästan sugen på att följa med faktiskt.


Göteborg central kl 7 i morse

Istället gick jag till stadsbiblioteket och satte mig med datorn och skriver det här. De byggde biblioteket runt 2005 tror jag. Det är jättefint och modernt, stort och luftigt med utsikt över Nissan och city. Bussarna kör förbi borta på Österbro. Högskolestudenter lär sig nya saker ur böcker bara ett par meter bort. Vid ån som går under mig står två män och kastar bröd till måsarna som landar på isen och slåss om maten. Det är snö överallt, ibland även i luften men ändå någon plusgrad varmt här nere.

Jag kommer ihåg när jag och Mattias Johansson stod här inne och häpnade över att de hade trådlöst internet och strömuttag i varje stolpe, för folk med laptopdatorer som behövde det. Viktiga människor. Människor på språng.
5 år senare bor jag i Göteborg och Mattias i Stockholm, vi ses sporadiskt och håller koll på varandra via Facebook. Stadsbiblioteket står där det står, antagligen överlever huset både mig och Mattias och ingen blir längre imponerad över det trådlösa nätverket eller strömuttagen.

Fan, jag börjar bli gammal.