Ett ögonblick!

Jag har lite olika funderingar i skallen just nu. Det har varit en del att göra och stå i de senaste två veckorna.
Jag har först och främst bytt bostad, flyttat alla mina ägodelar och gjort en adressändring, vilket vi ska återkomma till om en liten stund.

Det började för typ 2,5 år sedan, när jag precis hade flyttat till Göteborg och till ett landshövdingshus av det osmakliga slaget. Nu ska jag inte klaga, alla människor vill väl bo i ett landshövdingshus (för er som inte vet är det ganska vanliga hus i Göteborg, speciellt i Majorna och i Haga där husen består av tre våningar, den första i sten och de översta två i trä) men de är inte särskilt moderna alltid. Eller så är det som i mitt fall, där de hade byggt ett nytt landshövdningshus någon gång på det fantastiska 60-talet och då försett huset i allmänhet och min lägenhet i synnerhet med allsköns bekvämligheter som till exempel värdelös planlösning, smaklöst kakel, felaktig lutning på badrumsgolvet och en inomhustemperatur på genomsnittliga 19 grader (vintertid).

Så jag tröttnade, min karaktär trogen, ganska fort på det stället, men eftersom jag fick en massa jobb så slapp jag sitta och tjura i lägenheten hela dagarna. Men hur som helst, jag började söka efter en ny lägenhet att byta med, redan efter ett år och nu, ett och ett halvt år senare, blev det alltså dags att tigga banankartonger och flytthjälp och sådant där. Resan hit har varit mödosam, men på samma gång, ganska intressant. Jag har varit och tittat på de märkligaste lägenheterna och hälsat på de underligaste människorna och besökt de skummaste kvarteren som Göteborg kunnat uppbringa.
Hos en person fanns det två stycken toaletter men bara ett rum, hos en annan fanns det så mycket grejer att jag insåg att det skulle ta för lång tid att få flytten i hamn och sådär höll det på.

Tills jag fick tag i den här lägenheten.
Det är en etta med kök, 41 kvadratmeter stor på Kusttorget, som är den delen av Chapmans torg som vetter ut mot Göta älv. Nu vet kanske inte gemene man vad Chapmans torg är, så det ska jag förklara. Det är något av ett underverk av stadsplanering, utan att vara ironisk. I mitten går Karl Johansgatan med butiker och affärer och restauranger och kaféer. I gatan går även spårvagnarna, som tar 12 minuter till stan, funkar.
Bebyggelsen är 50-60tal i höghusform, ända upp till 13 våningar i en del kåkar, varvat med sekelskifteshus av charmigaste snitt. Det är alltid en ström av människor som tar sig fram där och det är precis vad jag gillar. Min lägenhet ligger i ett 30talshus och den är fint tapetserad, med stavparkett och nytt kök och fräsch badrum med murat badkar. Balkong med vattenutsikt och det där. Jag har inte några bilder, ännu. Det kommer.

Efter dryga årets aktivt lägenhetssökande är det ganska skönt att det äntligen har lossnat och blivit av. Jag hade fantastiska vänner som hjälpte mig, Daniel, Christoffer, Martin, PA, Gustav och sen om Eva-Lotta med lussebullar och kaffe till allmänt jubel. Det var en fin dag.
Detta var den 6 december och sedan dess har det varit.. en del... Vi har slutat att filma SVT's Riverside och jag har blivit arbetslös, vilket fick mig att utnyttja min tid till att hälsa på i Halmstad, dokumentera Klimatmötes-demonstrationerna i Köpenhamn samt Lars Winnerbäcks konsert på Hovet i Stockholm. Nu har jag precis haft 3 dagar då jag nästan har isolerat mig från omvärlden och bara gått omkring i min lägenhet och fixat och donat lite. En del luncher på stan och sådär också, sovit till 12 på dagen och tittat på Seinfeld, helt enkelt chillat.

Det är viktigt, i alla fall för mig, att ta sådana där återhämtningspauser och det kan jag varmt rekommendera till alla andra som behöver komma ifatt sig själva lite..

Okej, vi ska inte bli allt för religiösa nu. Jag sitter på X2000 på väg till min syster i Stockholm för ögonblicket och ska stanna här uppe i en vecka och därmed alltså fira jul här också. (alla inbrottstjuvar göra sig icke besvär då jag har lånat ut lägenheten till en kompis).
Vi hörs snart igen, kära vänner!