Middag.

Middag.

Live from Hultsfred! :-)

Live from Hultsfred! :-)

Jobbutsikt

Jobbutsikt

Förbannade kuvert

Först och främst vill jag tillägga att jag är glad för att det är fredag och det är värsta sommarvädret i Hultsfred, 20 grader varmt var lite oväntat.
GYRO-personalen for ner till Metropol och åt en galet god lunch på buffén och deras kaffe var det godaste jag har druckit i år. 80 kronor men vafan, lätt värt!

Jo, sen kom jag hem från jobbet, föga förvånande kanske. Jag var lite uppe i varv eftersom jag ska åka ner till Ostkustens Las Vegas, Kalmar, imorgon och jag gick bort till återvinningsstationen med en kasse full av tidningar och kartonger.
Och döm av min förvåning när jag, efter att jag redan har slängt skräpet, ser en liten skylt där det står "ej kuvert". Vad är det frågan om, varför får jag inte slänga kuvert, av papper, i pappersinsamlingen? Var ska jag annars slänga dem, i metallförsamlingen? I sjön? Göra en Anslagstavlan och bara "zazazaaaaam ATJO!?"

Nu var skadan redan skedd, inte en chans att jag dyker ner bland gamla papper för att fiska upp ett gäng kuvert som man, av helt GALNA anledningar inte får kastas bland..papper.
Jag gick därifrån en smula skamsen, en smula förbannad, en skopa "äh vafan".
Egentligen skiter jag i vilket, om världen går under för att det ligger fem-sex kuvert i pappersinsamlingen i Hultsfred så får det väl vara så.

Och med tanke på hur Valmyndigheten agerar i dessa dagar så är nog inte jag den största brottslingen när det gäller hanteringen av kuvert i det här landet.

Jag saknar Facebook

Tydligen ligger sajt-eländet nere nu. Det är säkert början på slutet av mänskligheten.
Som tur är så är det Seinfeld på TV snart så jag överlever.

Och chips är gott. För gott tror jag.

Singer & Songwriter

Ikväll var det Singer-songwriterkväll på KLUBBEN i Hultsfreds centrum. En typisk källar-konsertlokal med anor, i alla fall om man ska tro på tidningsurklippen på väggen med bilder från Imperiets spelning och kampen om lokalen på åttiotalet då Hemvärnet ville ta över. Antagligen förlorade militärerna den striden för konsertlokal har det varit ett tag i alla fall, att döma av patineringen.

Fyra modiga unga tjejer, flera med anknytning till Gymnasium RockCity där jag jobbar, intog scenen och omfamnade publiken med vackra covers och eget material.

De akustiska gitarrerna och fladdrande stearinljusen, i kombination med billiga våfflor och kaffe, gjorde att man glömde bort den sommarlika höstvärmen på gatorna utanför lokalen och på ett ögonblick försvann två timmar för oss 50-60 personer i publiken.

Kom och säg att Hultsfred inte är en musikkommun och sedan kan du ställa dig i ett hörn och skämmas en stund.

Nu ska jag dricka isvatten. Vi hörs!

Okej

Okej

Så sant!

Så sant!

Varför får jag alltid en sådan djup feel

Varför får jag alltid en sådan djup feeling av att åka tåg?
Jag hinner knappt sätta mig ner innan jag får en känsla av att jag, i smyg, har huvudrollen i en Kent-video.
Själva resan är ju ibland ganska oangenäm om jag ska vara ärlig.

Den här gamla kartongbiten till tåg som skramlar fram i 60 kilometer i timmen är inte ett större under av ingenjörkonst när det kommer till komfort och moderniteter som el-uttag eller klimatanläggning. Men det gör inte så mycket just nu eftersom jag inte orkar sitta med datorn och värmen ombord, i kombination med det direkta solskenet, gör att det känns som i början på juni när vi far genom de småländska bondemiljöerna.

Fan.
Jag tänkte ju klaga lite nu. Men jag kan inte klaga nu. Alls.
Nästa: Mariannelund!

Mums! (Lasagne)

Mums! (Lasagne)

En månad i Hultsfred

Nej jag vet, det har egentligen inte gått en månad sedan jag flyttade, det är inte förrän på torsdag, om man ska vara petig. Men det ska vi inte vara nu. (jag hinner inte skriva så mycket på veckodagarna eftersom jag, bildligt talat, sliter häcken av mig på jobbet då.)

Jag ville bara uppdatera er om läget. Det känns som om det kanske behövs.

När jag flyttade hit satt jag på tåget från Göteborg med allt jag trodde att jag skulle behöva för två veckor framåt. Bland annat hade jag tre stora resväskor med sovsäck, luftmadrass, bestick, kläder, dvd-skivor, tandborste och min, sedan dess utlästa, biografi om Guns n' Roses.

Jag kom till Hultsfred med förhoppningen att taxin jag förbeställt skulle stå där den skulle stå och det gjorde den även. Jag var den ende av de som klev av i Hultsfred som skulle åka taxi från stationen. Vimmerby taxi dessutom. Vi gjorde ett snabbt stopp på Preem där jag hämtade ut nycklarna till lägenheten som jag numera bor i. Jag hade inte ens sett lägenheten när jag skrev på kontraktet.

Hyran är låg men det betyder inte att standarden är hög, snarare tvärtom i vanliga fall. Men i det här fallet var det tvärtom! Jag trivs mycket bra i min lägenhet, jag har en fransk balkong med utsikt mot tvåvåningshus och bakom det; skog. På nätterna ser jag alla stjärnor på himlen och det är mycket tyst och lugnt här.

Taxin stannade utanför min port och med viss möda fick jag upp alla väskorna för trapporna, de hade skrivit mitt namn på brevinkastet, vilket var bra, hur skulle jag annars hitta mitt nya hem? En liten hall med städskåp, badrum med badkar och kakel. Bra början tänkte jag. Till och med toapapper fanns på plats. Jag gick vidare, ett stort rum med den där franska balkongen. Mörkbruna lister är något som jag inte gillar men tydligen kan vänja mig vid. Tre stora garderober, plastgolv men helt okej. Fräscht. Köket i 60-70-talsstil med ny kyl/frys. Vad kan jag säga, supernöjd!

Jag sov på luftmadrassen första natten, en lördagnatt. Lite fest i lägenheten intill, nya ljud från köket som jag inte var van vid. Tystnaden. Solljuset genom fönsterna på morgonen. Jag var inte pigg någonstans, men jag klev upp. Duschade. Tog med VISA-kortet och en flaska Coca-Cola och körde en hyrd minibuss ner till Kalmar.

Efter 7 timmar var jag tillbaka, en minibuss fylld med möbler, mattor, sängkläder, DVD-spelare och TV-apparat. Jag bar upp möblerna, säng, hyllor, fåtölj med mera helt själv, likt en robot. Jag bara gjorde det. Sen drack jag lite vatten, låste dörren och åkte till Willys och handlade mat och annat för 1600 kronor, vilket är rekord för min del.

Sammanlagt gjorde jag av med 14000 kronor den dagen. Vilket är ganska rimligt för att starta ett helt nytt hem, ja ett helt nytt liv, antar jag.

Så, efter 25 dagar, hur har jag det nu då? Jodå, jag trivs här. Jag är medveten om att det är sensommar och ganska behagligt ute och allt det där, det blir deppigt och mörkt i vinter, men det blir det ju var man än är. Kanske lite mer snö här; men det ska nog reda sig, de skottar väl gatorna även i lilla Hultsfred? Och det är klart, jag kan inte smita ner på någon pub på Andra Långgatan i Linnéstan när jag bor här, men det hade jag nog inte kunnat ändå om jag hade jobbat heltid på veckorna.

Jobbet då, jo, helt plötsligt sitter 15-20 ungdomar och tittar på mig när jag pratar med dem. Jag får betalt för att lära ut det som jag kan och de verkar intresserade. Det är bra. Jag försöker hela tiden påminna om att de nu har världens chans, de går i gymnasiet och har tillgång till fantastiska pedagoger som är fulla av svar och erfarenhet. Arbetskamraterna är toppen, jag får ett intellektuellt utbyte varje dag, vi diskuterar och analyserar och löser problem utan en massa prestige och drama och vi har roligt tillsammans.

Mina arbetstider är fördelaktiga och många fritidstimmar går till research och planering och det är väldigt roligt. Skolan jag jobbar på, GYRO (Gymnasium Rockcity) har två program "Musik-event" och "Musik-media" och det är den senare delen jag undervisar i, vilket ni kanske förstår med tanke på min bakgrund inom just media (och musik).

Jag kan lämna lägenheten och cykla till jobbet på 4 minuter, inga spårvagnar, ingen trängsel, inga köer. Willys ligger 3 minuter bort med cykel och till tåg och buss tar det 5 minuter. Jag kan på några timmar vara framme i Stockholm eller Göteborg och på vägen kan jag arbeta. Många helger har jag planer på att fara iväg till storstäderna, loven planeras för tillfället, kanske Paris på höstlovet, någonstans varmt på jullovet..

Det känns ibland som om jag bor på ett hotell här, ett stort hotellrum med eget kök och helt nya möbler, lite affärsresor på helgerna och lugn och skön men ändå utvecklande miljö på veckodagarna. Jag kan faktiskt inte klaga.

Eller jo, konditoriet i centrum kunde banne mig ha öppet på söndagarna också, då hade jag stannat kvar här på helgerna och druckit mitt kaffe där inne istället.

Jag har köpt en cykel idag!

Jag har köpt en cykel idag!

Villagator

Jag bor numera i Hultsfred. Sedan tre veckor och tre dagar och typ tre timmar tillbaka. Och vet ni vad, jag trivs faktiskt riktigt bra. Jag kanske har berättat det innan, men det struntar jag i. Hultsfred är en fin lite by med småstadspotential.

En del säger "Jaha, är det inte helt dött utan festivalen nu då?" Jo, det är viss skillnad nu till skillnad från när det är festival här, det är sant. Det är lite som att jämföra Tylösand's strand på en högsommardag med samma strand en höstkväll; inte lika mycket folk, ganska dött, men mycket gemytligt, vackert och stilla (såvida det inte blåser på stranden, men ni fattar).

Min väg från hemmet är kantad av villatomter. Garageuppfarter, trädgårdstomtar, små fontäner, brevlådor och farstutrappor.
Det är hälsande personer, skolungdomar på morgonen, katter som sitter i gatan och tittar nyfiket. Det är säkert någon som gläntar på gardinen och tittar ut på mig när jag går förbi.
Det är okej.

Katrineholm

Katrineholm