Det var lite av ett antiklimax när jag först flyttade hit, samma dag som jag körde upp med all packning och möbler var jag tvungen att åka tillbaka ner till Halmstad för att jobba dagen därpå.
Jag var inte jättesugen på det då, och det förstår jag fortfarande.
När jag väl kom till Göteborg dagen därpå, efter jobbet då, kändes det otroligt tomt.
Jag stod i mitt nya vardagsrum och tittade på alla kartonger, all skit, alla möbler som stod huller om buller. Jag undrade för mig själv hur i helvete det här skulle gå till.
Dessutom var jag pank. Eller inte så pank som jag var sommaren 2009, när jag köpte ett paket jäst för mina sista två kronor (på riktigt). Men jag var inte direkt rik heller.
Mina stora utgifter var tågbiljetter ner till Halmstad för att jobba på TV4 där nere. Sen sökte jag plötsligt och fick jobb på Sveriges Television här i Göteborg.
Tiden rasslade på, jag gjorde Andra Avenyn, Doobidoo och Riverside i ett nafs. Sen var det slut på det roliga i december 2009 och min tanke var att börja frilansa igen och det var en lockande tanke, att vara fri som fågeln och göra hyfsat välavlönade jobb som dessutom i regel är otroligt givande och roliga. Men det blev bara en kortfilm och en Lars Winnerbäck-konsert sen blev det plötsligt mars och självinsikten kom som en brevbomb på posten.
Jag blev nyss tvungen att anmäla mig till Arbetsförmedlingen och söka A-kassa.
Det känns lite som en förlust.
Men så lyssnade jag plötsligt på Imperiets "Kriget med mig själv" och så kom jag på att jag har varit här förut. Inte i Göteborg alltså, utan jag har varit i den här delen av livet förut.
Jag har lärt mig dricka kaffe, jag har fått telefonsamtal med jobberbjudande, jag har hittat pengar på gatan, vunnit på BingoLotto, blåst hyresvärdar och tjatat till mig det jag har velat ha.
Och fan. Jag börjar kunna det här nu. Det handlar bara om lite attityd, självinsikt och disciplin, vilket i och för sig är egenskaper som jag kanske behöver förädla något, men genom åren har jag tagit mig genom djupare träsk och tätare skogar än det här.
Om jag bara inte fastnar i mig själv.
Det har hänt förut och det har ingenting med årstider att göra.
Idag har jag ringt runt till olika myndigheter och begärt handlingar och blanketter och jag ser lika mycket fram emot att fylla i dem, som judarna såg fram emot kristallnatten, men det är något jag bara måste göra annars får jag inga pengar. Och med den metaforen i färskt minne kanske jag inte har det så illa ställt ändå..
Jag ska inte förlora kriget med mig själv den här gången heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar