I vanlig ordning är jag inte helt nöjd. Nu gäller det vädret. Det är strålande sol och jag är lite sådär pollenallergi-slö som jag lätt blir när det är pollen ute i cirkulation.
Jag måste kanske ducka för tomater och ägg nu, men jag önskar det kunde komma lite regn så att skräpet sköljs ner på marken..
Sen är det fett jobbigt att behöva vänta en timme till Kestinen börjar kicka in, innan jag kan gå ut, för ut vill jag ju eftersom det är så fint väder.
Jag har en annan bra idé som kanske inte nödvändigtvis har med det här att göra, men jag tänkte att jag skulle dra ut på fotvandring, jadå, ni hörde eller läste rätt!
Den här gamla skorven ska ut och kliva i det gröna kan ni tro, och det ska ske efter midsommar eftersom min något bristfälliga självdisciplin satte stopp för planerna innan midsommar.
Nu kanske ni undrar vart jag ska och varför och allt det där. Mitt svar är Småland och för sinnesfrid. Sinnesfrid är fina grejer, men tyvärr en bristvara här i Göteborg, jag går inte direkt till Brunnsparken och Nordstan för att "koppla av" eller åker spårvagn längs Avenyn för att "varva ner".
Och hittar jag någon gång ett mysigt café så stormar det in fem barnfamiljer i bred, i nästa sekund. Och Slottsskogen är ju fin och sådär, men far åt helvete med era engångsgrillar och folköl och mobiltelefoner. Vem kan slappna av när det ska tas bilder och bråkas om musik i ipod-förstärkaren?
Havet är en fin idé men här i Muteborg tror varenda familjefarsa att han har någon form av medfödd läggning för att styra en båt så man ser knappt horisonten för alla båtar som ligger långt där ute med soppatorsk. Inte min typ av utsikt inte.
Så jag tänker såhär; en helt öde banvall längs ett gammalt järnvägsspår i mitten av ingenstans, DET borde vara lugnt och skönt, eller hur? Jag ber att få återkomma med resultatet här framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar