Jag mötte upp mina systersöner, Samuel 6, Gustav 1.5 och syster Malin 30-nånting på centralen i onsdags kväll och vi styrde ner till Halmstad. Det var dags för el loco familie att fira jul. Givetvis 13 dagar för sent.
Mamma och Uffe tog emot med vidöppna armar, katterna gömde sig på övervåningen. Det var god mat och glada miner och mycket barnprogram på TV - mamma har en miljard olika kanaler på riktigt, hon har nog ALLA kanaler. Jag börjar till och med tro att hon har TV-kanaler som inte ens finns, men det får jag återkomma om. Vill man till exempel titta på Simpson är det bara att zappa tills det dyker upp, typ TV3 Ukraina eller något. Nu var det Kaizer Samuel som hade fjärrkontrollen så det blev inte mycket Simpsons, tyvärr. Skitsamma, jag har ju rimligtvis sett varenda avsnitt numera.
Igår, torsdag, gick jag och syrran och minsta grabben, Gustav, en långpromenad förbi vår gamla mellanstadieskola och pratade om hur vi hade blivit om vi hade stannat kvar i Halmstad och jobbat på Statoil eller ICA. Vi är båda två ganska målinriktade människor och har väl kommit en hyfsad bit på vägen i våra karriärer, tror jag. Mer om Malin hittar ni här; http://liberalapproach.blogspot.com/
Sen träffade jag Tim, som också har en blogg. Klicka till höger och spana. Vi drack kaffe och åt muffins på Robert's Coffee. Ett ställe på Hamngatan som varit ett hypat i ett drygt år innan de ens hunnit öppna. 44 kronor kostade kalaset vilket var billigt, med Göteborgmått mätt i alla fall. Sen tillbringade jag och Malin soffan i kvällen, eller tvärtom, och tittade på the Queen med Helen Mirren. Bra jävla film alltså, måste jag säga. Hade inte hon fått en Oscar för den hade det varit skandal.
Idag tog jag farväl av syrran och hennes småkillar (och all deras packning). De for vidare på turné mot Helsingborg och jag åkte hem till Jens som inte har någon blogg, men ändå många åsikter. Vi åt också muffins och drack kaffe och tittade på lite olika filmer. Och lattjade lite med hans senaste tillskott, Baileys som är en leopar-gecko. En ödla alltså, om ni inte fattade det.
Sen åkte jag hem till mamma och Ulf som låg och pustade ut i soffan och sa hejsvejs och sen var det tåg till Varberg, där de sade att vi måste hoppa ut för att en elledning hade blåst ner över ett träd, eller om det var tvärtom?
Vi fick vänta på bussar i kanske 2 minuter, vilket gjorde att brast för en del skånska resenärer som, oberoende av varandra började klaga på den stackars busschauffören för att han dykt upp med sin buss och berättade för honom att det snöade och för att elledningen hade blåst ner så att tåget inte kunde gå och för att de skulle bli försenade. De hade även vänlighet nog att berätta för honom att det var tio grader kallt ute och att de hade väntat i "flera" minuter nu. Busschauffören tog en titt över sällskapet från öppningen i bussen och det var helt knäpptyst. Sen säger han "ja, då kanske ni skulle gå ombord, jag vill minsann inte heller stå här i kylan och vänta". Och då brast det för mig och några andra som började gapskratta på riktigt. Sen gick alla ombord och skåningarna hade den goda smaken att hålla käften resten av resan.
Nu är det fredagkväll och jag är förvisso lite ölsugen, men jag blir kvar hemma och lyssnar på Tommy Nilsson och tar det lugnt. Se ya out there!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar