tisdag 16 juni 2009

Pengar är inte allt. Eller jo.

För ögonblicket är jag en fattig man. Med alla samhällets riktlinjer och facit i hand kan man utan att överdriva att jag lever under det som kallas existensminimum. Den stora anledningen till det är att jag väntar på att få pengar från min A-kassa. Och det beror i sin tur på att jag är arbetslös. Och DET beror på jag inte fick jobba kvar på SVT, vilket berodde på arbetsbrist.

Det är inte speciellt inspirerande att gå hemma och titta ut genom fönsterna hela dagarna. Just därför gör jag inte det, men det är inte långt bort för tillfället. Jag blir lite tokig av att inte ha någonstans att gå varje dag. Även om dagarna på SVT sög livslusten ur mig för varje sekund som gick, så var det ändå en syssla.
Nu för tiden åker jag in till stan ibland bara för att konstatera att jag inte har råd att köpa något. Jag äger 450 kronor i sedlar. Den siste juni ska jag ha betalat drygt 5000 kronor i hyra för lägenheten sin jag bor i. Livet är ett äventyr.

Hela min situation hänger just nu på att jag har lyckats övertyga A-kassan att jag verkligen är arbetslös och att jag inte kommer att jobba något med min enskilda firma (företaget) under den perioden som jag är arbetslös. Först då kan jag få pengar. Hoppas att det lossnar snart. Jag behöver pengar. NU!

Inga kommentarer: