Världens Bästa Blogg: november 2010

Ja, det är många som kanske undrar hur jag fungerar. Det undrar jag med.
Och jag tänker främst på hur jag, världens bästa bloggare, kan spendera en vecka i världens bästa stad utan att blogga en enda gång. Well. Det är inte helt sant eftersom jag faktiskt skickade en bild till er och det var ju inte så lite.

Jag tänkte att vi tar det från början.

Jag och Sebastian, kolla in förra julfirandet bakåt i bloggen så vet ni, bestämde oss för att "äh vafan, sk vi dra till New York?" och så beställde vi en massa visum och biljetter och bokade hotell. Sen väntade vi, typ en och halv månad innan vi skulle resa, vilket jag inte kan rekommendera eftersom det var ett helvete att ha resfeber i sex veckor innan man äntligen kan få åka. Men skit samma. Resan blev billigare så och för er som är nyfikna svennebananer; det kostade ungefär 5000 kronor att få flyga direktflyg från Köpehamn till Newark i New Jersey där Tony Soprano bor och slänger ner folk i bagageluckor.

Vi snabbspolar lite..

Då är det trevligare här, även om det kanske regnat lite just när bilden togs. Hellre ösregn på Union Square än solsken på gågatan i Hultsfred. Dessutom slutade det ganska fort, vädret i New York kan sammafattas med ett ord; snabbt!

Jag och Sebbe landade på varsin flygplats, han valde JFK eftersom han ville åka inom Helsingfors på vägen. Vi sammanstrålade på Hotel 17, ett mycket charmigt och amerikanskt (på ett positivt sätt) hotell som ligger vid Styvesaunt Square på sjuttonde gatan.

Första kvällen var det Halloween så vi gick ut och försökte att inte bry oss om jetlagen. Det gick inte så bra, när man dessutom kombinerar det med alkohol, i måttliga mängder, så blir man helt enkelt bara otroligt trött.
Jag somnade klockan tolv, på natten. Midnight säger dem i New York.

Nästa dag så var vi uppe med tuppen och gick en långpromenad till Central Park, det vimlar av vilda djur där inne, bland annat ekorrar. Ekorrar finns överallt i parkerna och är relativt tama, men man ska inte klappa dem eller sådär för de kan bitas eller ha en massa knäppa sjukdomar som du antagligen inte kom till New York för att få.

I Central Park finns ett område i mitten och den norra delen som är fridlyst för miljarder år framåt och ingen får bygga landningsbanor, skyskrapor eller Starbucks där. Man får inte ens skräpa ner där, men det får du inte göra i resten av staden heller. Kan vara bra att veta.
Och poliser finns det gott om, de är artiga och vänliga men det känns som att de har ögonen på en hela tiden, eftersom de finns i stort sett överallt hela tiden. Det gör dock även att man känner sig mycket trygg överallt, betydligt tryggare än i Sverige där polisen har för vana att dyka upp först efter att det har hänt något.

Ni vet hur jag brukar tjata om Seinfeld, så jag var ju tvungen att besöka exteriören till deras favorit-café också. Monk's heter egentligen Tom's Diner och ser inte alls ut som i serien, eftersom de spelade in Seinfeld i Los Angeles. Okej, newsflash, men jag var tvungen att skriva något under bilden i alla fall. Och jo, det är intressant fakta egentligen, annars hade ni ju inte läst det här, eller hur? Eller det här. Hehe.

Ett besök på Times Square är ganska obligatoriskt när man i NY för första gången och det är något som jag kan rekommendera, eftersom man därefter aldrig mer behöver komma tillbaka dit. Kul ställe med alla blinkande TV-skärmar och lampor, men otroligt turistiskt och mycket turister och alla dumheter som de för med sig. Som Drottninggatan i Stockholm; osmakligt helt enkelt.

New Yorkarna själva är mycket trevliga, de hälsar artigt och ber om ursäkt om de råkar gå in i dig, vilket är något som jag aldrig i hela mitt snart trettioåriga liv har varit med om i Sverige. Och de har breda trottoarer så man behöver oftast inte springa in i varandra om man inte absolut vill.

Husen är höga, högre än man tror, maten är billig och kläder och skor är galet billigt, speciellt nu när dollarn är på pinsamt låga nivåer. Ett par (snygga) Levi's jeans för 300 kronor är billigt i mina böcker och skorna kostade också kanske en tredjedel av vad de inställsamma försäljarna tar för samma par skor i Sverige. Eller snarare såhär; skulle ha tagit, för de skorna säljs inte i Sverige. Här kan man bara köpa vita adidas och bruna kängor och ni förstår.

New York är inte USA, var det en snubbe som sade till mig på ett en restaurang som heter Phoenix och det verkar stämma, samtidigt som det givetvis inte stämmer, för det är klart att det är USA. Men NY representerar inte medelamerika på långa vägar. Här blandas människor från hela världen med sin kultur, mat, åsikter och livsstilar. Vi åt frukost på ett Ukrainskt café och lunch på en italiensk saluhall. De som hade hotellet kommer från Polen och tjejen på Starbucks var svart och hur trevlig som helst. En dynamisk miljö där alla får vara sig själva och ta intryck av sin omgivning. Mångkultur kallas det och det är inget fel på det någonstans, vi svenskar har en lång väg dit, tyvärr.

Och nej, jag var aldrig uppe i Empire State Building, jag måste ju spara något till nästa gång jag ska dit. Till våren "You have to come here in the spring, its SO amazing" och det tänker jag.
Hänger ni med?
:-D